Regnet har ost ner pa de enkelglasade rutorna i flera natter. Nar man gar ner for trapporna och oppnar dorren inser man att det inte ar bara inomhus det regnar. De sista loven tinglar ner. 3 veckor.
Den sena hosten skar inte pa samma satt har som i den lilla staden vid havet. I den lilla staden drar invanda monster och brist pa inspiration ner manniskorna i rannstenen. I den stora staden vid havet, lite vasterut, finns det ingen brist pa inspiration. Det finns alla mojligheter.
Men det spelar ingen roll. Det enda som aker in genom mitt brevinkast ar elrakningar. Nasta rakning lar bli enorm. For det ar nu jag inser vilken min storsta energikalla ar. 3 veckor utan energi. Jag kommer att behova ga over till att driva mig sjalv med elektricitet
Tyvarr ar inget karnkraftverk i varlden en likvardig ersattning. Det har ar bara borjan. Jag har blivit beroende. Av nagon.
onsdag, november 21, 2007
Karnkraft
skrev Johanna klockan 18:35
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar