Ehh, jo, det är så att, ähum...

Som den eviga tidoptimist jag är traskade jag in en kvart för sent. Vår replokal ligger i en lada, inte speciellt långt ifrån där jag bor. Ursäkten väl förberedd i huvudet. Jag blev allergisk mot något på kemavdelningen på jobbet, fick svullna ögon och var tvungen att sova en stund. Århundradets ursäkt. Jag han dock inte framföra ursäkten.

- Ehh, jo, det är så att, ähum, vi har en liten present till dig, säger Annie och sträcker fram en svart låda.

När jag öppnar dragkedjan på sidan av lådan och ser vad som ligger i börjar jag nästan att grina. I lådan ligger en livs levande blåssynt. Kärlek till er!