Om grässtrån

Mitt liv blir aldrig lungt. Hade jag förväntat mig något annat? Jag klarar inte av när saker står stilla för länge. Det är ett släktdrag det där.

Hur som helst har jag inte varit så här nöjd på länge. Trots att jag inte sovit ordentligt och att jag ska upp klockan halv 5 imorgon bitti, så känner jag mig märkligt tilfreds med livet. Studenten kom i precis rätt tid. Ovanpå det Hultsfred. Visserligen levde inte allt upp till förväntningarna (mer om det när folk slutat köpa nypotatis för 18 öre/kilo) men som upplevdes tillsammans med riktigt goa människor. Ovanpå detta kan man lägga till att det flyter på som bara den på jobbet, fotbollsmatchen mot Hyltebruk vann vi med 6-0 och så är det snart midsommar.

Hela sommaren ligger framför mina fötter. Den kittlar en med ett grässtrå i hålfoten och man känner hur man lever. Kan det bli bättre?