Johannas Livsfilosofier och minimalismen- Budord nummer ett

Jag tog precis ett beslut. Ett riktigt viktigt beslut. Från och med ska det inte levas för morgondagen. Det ska fan i mig levas för dagen. Ska man gå runt och oroa sig för framtiden hela tiden kommer man aldrig kunna leva livet. Och det är just i dessa dagar som beslut ska tas. Jag tänker inte se hinder hela tiden, bara möjligheter. Att ta dagen som den kommer är nog det nya budordet.

En klok vän hade rätt häromdagen. Det är dags att börja samla på de där små stunderna. Inte de där som du drömt om hela livet, inte heller de där som du bestämt och planerat i minsta detalj. Av erfarenhet blir de aldrig som du tänkt dig. Stunderna som ska samlas i en liten ask är de där allt är perfekt i sin litenhet.

Det var säkert en vecka sedan jag spelade gitarr. (Förutom när jag och Hedda satt i replokalen i tisdags då). För en stund sen grävde jag fram den stålsträngade ur den soptipp som mitt rum börjar likna. Förbi klädhögen mitt på golvet, vidare bortom bokhögen på en halv meter kunde den hittas. Jag tog fram den, satte mitt capo på 4:e bandet och spelade. Vilken känsla. Halleluja moment. Så litet men ändå så stort.