Diciplin är överskattat

Jag har fortfarande bara tid att skriva ganska substanslösa inlägg. Dagens upplysning är att jag fått ledigt från alla lektioner för att vara hemma och skriva klart mina projektuppsats. Jag gick upp aptidigt idag. Efter att jag hoppat upp ur sängen käkade jag lite müsli. Ett par minuter senare körde jag iväg min bil till hansomvetväldigtmycketomgamlabilarmenlyckadeskursasinverkstad. Känns bra. För övrigt måste jag ha bajlen imorgon. Ska på studiebesök på soptippen. Imorgon ska även min uppsats ligga på mannen med den senapsgula kavajens skrivbord. Än så länge är den 21 sidor. Jag har nog aldrig skrivit ett så långt dokument i word förut. Skulle inte förvåna mig om datorn hänger sig och knycklar ihop min, ack så naturvetenskapliga, uppsats till oigenkännlighet. Det hade varit oschysst av den. Jag hade nog funderat på att rymma till Ryssland då.

Annars då? Min brännskada, som uppkom i samband med plattningen av mitt hår för en vecka sedan, fjällar nu för tredje gången. Eftersom jag är så lat att jag inte orkar ta på mig mina glasögon på morgonen, kan det lät bli så att man missar av- och påknappen. Och om man tror att den, vanligtvis, ganska tröga knappen sitter på den 200 grader varma plattan går det som det går.

Det går inte bra.

Å andra sidan var min enorma brännblåsa på tummen inget mot det mönster som min goda vän Ellen skaffat sig på sin handled. Stekplattan på McDonalds är ungefär som plattången på mitt rum, fast några gånger större.

Det här är bara en ursäkt för att inte skriva den där slutsatsen. Sorry. Någon gång framåt lördag kväll, efter högskoleprovet, räknar jag med att ha ett liv igen. Och på tal om ingenting så är textraden You're so sweet you cause me caries fin. Och jag har ingen röd tråd. Min röda tråd ligger förhoppningsvis på en annan plats i den här datorn.