Ända sedan jag var sisådär 7 år har jag spelat fotboll. Mestadels för skojs skull och för gemenskapen, men även lite mer seriöst när man är på det humöret. De flesta lagen, oavsett division, har ju en ganska stark gemenskap. Detta och sportens regler gör det omöjligt att inte tväla mot andra lag. Det jag vill säga är att fotbollen ofta upplevs ur en, hrm, ganska subjektiv vinkel. Följande citat är plockat från förra veckans motståndarlags hemsida:
"Men efter ca. 30 minuter vände Johannna (inte jag) upp vid straffområdet och kom loss och det ända (piiiiip) hade att göra var att riva ner henne på snudd innanför men dommaren valde att blåsa frispark, och hur säkert som helst slog Lina in den."
(Iaktta bl.a. satsradningen i citatet)
Kan ni föreställa er hur Johannna med tre n vänder upp mot straffområdet. Hon är i princip helt omarkerad, ja rent utsagt helt ensam på plan! På snudd innanför straffområdet träffar hon på Johanna med två n. Ve och fasa! Se vad den två n:ade gör! Hon slänger sig helt hejdlöst på den tre n:ade, tar ett rejält judogrepp och fullständigt river ner henne på marken. När den tre n:ade väl ligger på marken passar den två n:ade på att gå rakt över henne. En liten diskret inborrning av dubbar i naveln bara.
Och det var ju så det gick till. Helt klart. Det var inte så att Johanna stod rakt upp och ner i straffområdet och Johannna kom och sprang på henne. Nej nej, då har ni missuppfattat det hela.
2 kommentarer:
Jag saknar fotbollen! Jag saknar att få vara en bitch på plan :) sånt är roligt. Underbart av dig.
Fotbollen är nog mitt utrymme för bitchighet. Man måste nog ha ett sånt föt att funka ;)
Skicka en kommentar