På den gamla goda tiden

Det snöar som i värsta Astrid Lindgren-berättelsen idag. I morse plöjde min lilla syster sig ner till brevlådan och kom upprusandes med ett paket till mig. Lyckan bubblade som en nyöppnad lemonadflaska, ända från botten och upp. Ett hantverk ska jag säga. Varenda liten detalj är så perfekt. På utsidan de fina bilderna, på insidan fina små fåglar.

För det är något speciellt med att få skivor från de där riktigt små bolagen. Som att gå och köpa ägg, ekologiska tomater och hemgjord kola i den lilla lanthandeln. De har något som är unikt. Något som stormarknaderna och skivbolagsjättarna inte kan komma åt. Känslan av att få något direkt i handen från någon som lagt ner hela sin själ i det.

Okej då. Jag är lyrisk. Men något ska man väl engagera sig i? Slå en kik på Orange Grammofons hemsida. I min stereo ligger just nu The Second Bands What's up, Tiger Lily? och You dark side is on the phone. Det är fioler, trumpeter, panik, eufori, folkmusik, pop, trummor och en sångare som låter som Bright Eyes-snubben i en salig blanding. Jag blir lycklig av det. Och helst sitter jag och tittar storögt på min stereo medan den snurrar skivorna runt, runt, runt. Jag kräver liksom inte mer av livet i det tillstånd jag är i just nu.