Filbunke

Solen skiner. Jag borde göra något. Först borde jag ladda om min mp3-spelare som är typ Made In Taiwan. Den försöker få kontakt med mig genom att visa kinesiska tecken som inte jag kan tyda. Jag kan inte ens tyda folks tatueringar, så varför skulle jag kunna tyda hela meningar från en stackars liten silverfärgad manick? När jag låtit datorn prata med den lilla manicken kanske jag kan springa en runda. Träningsvärken från förra veckan börjar släppa och ångesten över gårdagens chokladintag börjar tillta.

Efter avslutad förfrysning borde jag sätta mig med mitt projektarbete. Jag ska faktiskt bli intervjuad och komma med i tidningen (Låvajsa), så då måste man ju ha lite koll på läget. Herrejesus. Hela nästa och nästnästa veckas samtalsämne är alltså återigen: projektarbete. Känn ingen press Johanna, känn ingen press.