Att älska eller älska butylacetat, det är frågan!

I onsdags gjorde jag något ganska udda. Det krävs nästan att man varit med om det själv för att förstå. Jag åkte till Lund, blev hämtad av en professor, umgicks med han och hans fru, fick privatundervisning, sprang igenom hela kemicentrum och var helt sjukt mycket i centrum. Sen åt vi middag på Grand Hotel. Efter det satte jag mig på tåget och åkte hem igen. Och inom ett par dagar ska jag bo hos dem. Jag är snart adopterad.


Ja ba:
"Tjena herr Professorn! Johanna heter jag. Jag är en liten gymnasieplutt som gör ett projektarbete om ditt favoritämne. Har du lust att hjälpa mig eller? Är nämligen lite smått panikslagen."

Och han ba:
"Wow! Äntligen någon som är intresserad! Det är klart jag ska hälpa dig. Du kan få komma hit, få privatundervisning, 5 jättedyra böcker, labba i vårat högteknologiska 15 miljoners-labb, käka fin middag och dessutom bo hemma hos mig och min fru. Kan du komma imorgon eller?"


Jisses.