Ebba von Sydow hade spillt nagellack över sina nya kilklackskor i ren för våning över ytligheten. Innanför huden finns bara ekon och kala, kalla väggar. Trodde jag.
Flickan i glasförpackning sprack lite idag. Hon bröt bara en nagel, men det var tillräckligt. Medvetet visade hon mig hur jävla ont livet kan göra. Hur ont det gör att inte synas. För hur mycket glasflickan än försöker att göra sitt yttersta till det allra bästa, så räcker det inte. Jag önskar att jag kunde säga till henne att hon räcker så långt. Att så många skulle lägga märke till henne om hon släppte ut det jag fått se.
Glasfasader är inte som
torsdag, oktober 26, 2006
Skör som glas
skrev Johanna klockan 18:57
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar