It's as easy as 1, 2, 3!

Först telefonlös, men inte bredbandslös. Sen bredbandslös, men inte telefonlös. Nu är jag tillbaka i alla fall. Just för tillfället sömnlös (är det något som inte är löst idag?) och rödögd. Och lycklig. Är just nu inne i en livsfarlig jagskiteridetmestaochgörvadjagkännerför-period.

Igår var en av dagarna som går till historien som en av dagarna då man inte vill somna. Bara fortsätta. På med indieklänningen och sen iväg till Halmstad. Marit Bergman. Alltid samma känsla, alltid lika jäkla bra! Fattar inte vad det är för fel på den där stan. Inget folk alls knappt. Jag och Astrid är i alla fall Backdroptjejerna. För varken Åsa eller Marit verkade helt främmande till att vi skulle få köpa den när turnén är färdig. Tapeten fixad liksom. Och sen, när klockan var mitt i natten och vi var på väg hem, inser jag varför jag har världens bästa kompis. När man skriker ut You´re with me i en otroligt vacker allsång då är man lycklig. Ända från hjärtroten.

Min bil är min ögonsten. Folk som påpekar att den är ful kan slänga sig i väggen. Förnedrar man min bil förnedrar man mig personligen. Nu ska jag sova.