Det kommer aldrig att bli som man tänkt sig

Har det någonsin blivit det?

Varför varför varför ser man inte bara till att göra vad man känner för? Orkar inte vänta på att det kan bli skitbra om ett år, om 5 år eller om 10 år. Det är ju inte ens säkert det blir det! Trött på allt och alla.

Man börjar kanske se slutet. Eller början om man vill se det så. Början på någonting annat. Man kan tillåta sig att drömma om framtiden. Anstränger man sig kan man nästan ta på den. Känna hur den blir verklig och formas som man vill. Stopp. Avbryt. Omtagning! Avlägset.

Skulle behöva åka iväg någonstans. Ta den lilla blåa bilen, gitarren, lite varma filtar, visakortet och bara sticka iväg någonstans. Hej då avundsjuka och oärlighet! Farväl Falkenberg! Orkar inte se dig i ögonen mer. Orkar inte se människorna i ögonen. Orkar inte med hösten.