Herregud. Det kan inte slå fel. Håkan Hellström är fortfarande poeten som tar hela sig själv, hackar ner sig i perfekta små kuber och delar personligen ut sig själv till alla i publiken.
Efter att ha lämnat grannstaden bar det av till krogen i hemstaden. Och där satt min... själsfrände. Men det blir aldrig vi två. Jag offrar inte så mycket för det. Eller?
söndag, september 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar