Tändsticka i världsrymden

Hela veckan har det varit hjärtat i halsgropen. Hela veckan mest bara robot robot. Invanda mönster. Utåt tror folk att jag håller på att förgås. Kanske är det så, kanske inte. Men det finns en liten gnista, en liten liten tändsticka i världsrymden.


Utsidan gör en sak. Slänger sig hejdlöst in i och väcker förhoppningar hos folk. Stackars satar, det måste göra ont. Utsidan är mjuk, men fruktansvärt hjärtlös. Hjärtat är någon helt annanstans... Skickat på evighetsposten till någon. Frågan är bara när evigheten tar slut. Och skulle det vara så att den inte tar slut, så lär hjärtat kastas hit och dit med den gula postbilen för alltid.


Kanske har jag hittat vad jag letar efter. Kanske. Det gäller bara för postbilen att hitta dit.