Otrogen

Okej. Att jag inte insett det innan? De skulle antagligen inte förstå om jag försöker förklara min tankar. Att jag inte vill låsa mig, inte fastna i ett speciellt gäng. Jag gillar att umgås med människor för vad de är och för att jag tycker om dem för det. Inte för att de är kompis med den eller för att de ingår i gänget det. Jag vill inte bli medlem i en pakt. Sånt slutar bara fel. (Nu kommer Matilda in och visar sina tånaglar som håller på att lossa). Var var jag nu... Jo. På något vis verkar folk ha svårt för att jag inte är deras "gäng" troget som jag borde. Jag gillar människorna, men de tycker jag är otrogen. Kanske i alla fall.


Spelade match mot Lilla Träslöv på Curtinen idag. Planen påminde om en åker, värsta jag sett på länge. Dessutom åkte det förbi 3000-meterståg stup i kvarten. Det blåste halv orkan och regnade. Alla var sjukt trötta. Vi höll på att bli mosade. Men tro't eller ej, vil lyckades faktiskt vända det hela. Två mål när det 10 minuter kvar. Vilken känsla, lagkänsla. När domaren blåser av och helvetet är över, då känner man äkta lycka. Frihet! Underbara frihet!