Lillasyster, bli inte som jag när du blir stor. Du är som jag och jag är som du. Kan vi någonsin komma ifrån det?Jag tror inte det.
Vilket mästerverk! Ok ge mig timmarna har mycket av det jag gillar. Trevlig pop, känsla och texter som känns. http://www.jonathanjohansson.se/ Den där konserten i samlingssalen idag fyllde ett hål kändes det som. Den behövdes verkligen. Det var längesen någon lyckades skapa den där känslan. Fan vad bra de var.
onsdag, april 26, 2006
Hopp och eufori under en gråmulen aprilhimmel
skrev Johanna klockan 16:34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst var det lite "Håkan på Majas"-trasiga skor och trasiga hjärtan-feeling över det hela. Underbart hursomhelst!
Skicka en kommentar