Det pirrade nog lite i magen på väg hem. Helgen innan jul präglades av hemlängtansattacker. När man passerar Apelviken i Varberg och fälten börjar breda ut sig, då vet man att hemma inte är långt borta.
Lilla systerystern med sitt vrålåk till raggarbil väntade på satationen. Namnet är Bettan.
Efter hemkomsten begav jag och pappa oss iväg för att hugga gran. Jag sågade av den i år! Tjoho! Fast pappa fick finlira och släpa på den taggiga busken.
En lycklig man med en gran.
Sen kom glittret fram...
... och det fokuserades på att välja ut de bästa julgransprydnaderna.
Till slut hittade vi den ultimata julgransprydnanden; Anders Svensson på grön kristyr från 2003. Det är skönt att min lilla familj är precis så galen som den alltid varit.
Julafton kom och vi for till mormor och morfar i skogen. Efter att vi doppat i grytan gick vi på den traditionsenliga promenaden till sjön. Knattamossetomten skymtades inte, men vi var inte så ledsna för det. En fin jul må jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar