Under bron

Det finns folk jag saknar för mycket just nu. Vänner på olika håll. Nere vid vattnet känns det som om man befinner sig lite närmare. Hamnen tar folk någonstans. Vattnet binder ihop världen. Någon sa att människan består av 65% vatten, eller var det 90? Nej, gurkor är vi inte.

Inte är det konstigt att det är till vattnet man söker sig. Det är ju det vi har gemensamt. Och jag skulle nog kunna skicka mig själv som en flaskpost. Jag orkar inte vänta ända till juldagen. Det är för långt bort. Vänta. Bara vänta.