Lavineffekt på den manliga fronten

Tro inte att man kan bli av med ett par skottar så där bara. Jag lämnade av dem på stationen i morse och tänkte "Tjaa, nu dröjer det nog en två år innan jag får se ena halvan i alla fall. Nya Zeeland ligger ju rätt långt borta".

Om sisådär tio minuter kommer de snart stå där. Bröderna. Utanför min dörr. Igen.

Så det är vä bara att plocka fram madrassen igen antar jag? Tur att jag inte brydde mig om att slänga upp den på vinden. Har man stått ut i 7 dagar kan man ju klara 8. Inga problem. He. Neischneisch. Jag skulle ju bara till gymmet ikväll. Och läsa socialpsykologi. Och tänka på.. nä. Nu räcker det.

Det har hänt en hel del konstiga saker idag. Men jag tror att det är trevliga saker? Jo, det är nog bra ändå.