Korsvägen

Jag står i en stor jäkla korsning. Mitt i kaoset. Antingen blir man påkörd av en spårvagn och känner att man helst skulle varit någon annanstans, eller så lyckas man hoppa på en som precis ska iväg och då blir allting bara rätt rätt rätt. Eller fel. Hur ska jag kunna veta?

Hade jag kört bil hade det varit lättare. Då styr man lite mer själv. Fast man kan ju fortfarande bli påkörd av andra. Sådana som vill något annat och som inte bromsar utan bara gasar. Kör utan ljus på dagen, och till och med på natten. Livsfarliga lagbrytare.

Mitt i den där korsningen vet man aldrig vad som händer. Det finns för många vägar att välja på, för många som rycker och sliter. Kanske skulle jag tagit cykeln istället? ENSAM är stark brukar det ju heta. Men då ramlar jag säkert. Slår mig hårt och ingen skulle hitta mig.

Eller så handlar allt bara om att våga chansa. Att kanske stå i vägskälet och kaoset och njuta av att det finns så många val. Jag kan göra precis hur jag vill. Nästan.