Våning 3

Mina händer skakar. Jag är oftast inte den som brukar skaka. Ellen är av naturen darrig på händerna och stadig på rösten. Nu sitter hon i en lägenhet i Malmö. Jag sitter i min lilla lägenhet i Göteborg. Långt borta. Vi kommer börja prata roligt. Fast jag pratar nästan göteborgska allaredan. Och din mamma är ju skånsk, så det ska vi nog fixa.

Allt utom böckerna och cd-skivorna är på plats. De ligger fortfarande nedplockade i bananlådorna jag fått från jobbet. I kylskåpet finns ingen frukt, men däremot en halv hushållsost, lite ketchup i en burk och två wiernerkorvar. En ungkarlsmiddag av rang. (Ungkvinna? Ungmö? Ungtant?). Det finns i alla fall 10 sorters té att välja mellan. Ett par koppar har det blivit idag. Tankarna benar ut sig med något varmt i händerna.

Tankarna blev extra klara klockan 20.00. Min supersnabba bredbandsuppkoppling är fixad. För första gången på säkert 12 månader gav jag MSN en ärlig chans. 12 minuter senare undrar någon vart jag bor, om jag kan skicka kort på mig själv och om jag är singel. Jag får panik och vill kasta ut datorn genom fönstret. Hur blir jag av med människan??? Efter ett tag kommer jag på att det finns en sån där blockeringsfunktion. Den är användbar. Det tog en stund för mig att fatta varför jag inte använder MSN.

Det går för fort.

23:05 drar någon i handbromsen. Helt plötsligt slungas jag ur datorn och står på golvet. Telefonen ringer. Någon har tryckt på stoppknappen. Allting går så otroligt långsamt. Jag fattar ingenting. Slowmotion. Blockeringsknappen är den röda luren. Jag vill inte lägga på.

Jag letar rätt på min skiva med Säkert! i en av bananlådorna. Man ser inga gatulampor från min lägenhet. Svart natt. Mina händer skakar. Vissa saker förstår man inte.