Att orka vara ensam

En kvinna jag känner tog bilen och åkte iväg. Hon hade funderat på att göra det ett tag. Ett telefonsmatal blev flera. Ett beslut måste tas. Ensam i huset. Den röda katten är inte mycket till stöd, men kanske ändå ett sällskap. Ett beslut att fatta ensam.

När hon knackade på dörren till lägenheten öppnade mannen. Hon visste inte ens om han skulle öppna. På vinst eller förlust hade hon gett sig av. Han möter henne med ett glas i handen.

Precis som kvinnan i telefonen sagt.

Och vad gör man. Vad säger man? Är det där din kvällsmat? Ett bord, ett samtal, fyra ögon. En mor och en son. En för länge sedan fullvuxen man med barn och jobb. Någon som egentligen borde se till att dottern kommer hem om natten och att sonen från körkort. Men nej. Istället sitter mannen där. Ett barn. Ett barn med en tår i ögat. Så liten och hjälplös.

Kvinnan åker därifrån. Hon fick all den styrka som sonen inte fick. Styrkan att orka möta världen helt själv.