Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

torsdag, maj 01, 2008

Rapport: Thailand

Nu borjas det igen. Inga prickar. Inga cirklar. Hur som helst: hoppas ni overlever och har overseende.

Inte visst jag att SAS flyger varsta lyxplanen till Thailand. Bra ar de i alla fall. Alla har sin lilla personliga skarm med direktsand kamera. Skulle det inte vara kolsvar ute ar det lite smatrevlig underhallning for lattroade.

I mandags anlande vi till Bankok. Efter att taxibilen stannat pa fyra olika stallen (vagtull, pa motorvagen och pa en bensinmack) kom vi slutligen fram till var lilla cell nara Khosanroad. Det som hela tiden haller en pa banan, for det ar fuktigt och varmt, ar de glada Thailandarna. Vi ar jetlaggade och halls vakna av honsgarden utanfor fonstret.

Vi stannade inte lange i myllret Bankok. Istallet satte vi oss pa en buss som tog oss till Trat, for att sedan ta en farja till Kho Chang. Ljudet av en turistbuss ar sovande, berg- och dalbanan till lokaltaxi motsatsen. Maten ar helt obeskrivligt god, manniskorna de hjaplsammaste jag traffat pa. Allt ar inte valpolerat. Charterresorna har inte banat sin vag hit an, men det drojer nog inte lange. Det ar charmigt pa sitt satt.

Snart borjar regnperioden har, sa vadret lever sitt eget liv. Dagens bat och snorekltur gav dock vissa bevis pa att man kan bli rod som en krafta anda. Nere vid piren dar baten avgick cyklar barnen omkring pa alldeles for stora cyklar. Sma bodar pa bryggan saljer turistsaker. Stora tunnor fylla med levande fiskar som vantar pa att bli utvalda och tillagade. Sedan kommer ett par kineser fram. De vill ta kort pa mig och Ellen. Vi ar nog det blekaste de sett.

Vi hoppar pa baten och aker runt hela dagen. Baten stannar vid lite olika rev. Turisterna utrustas med orange flytvast och snorkel. Nemosar i mangder, blatt vatten och vita strander. Det ar svart att inte bli overvaldigad. Jag vagade dessutom hoppa fran andra vaning pa den gamla baten. Jag lever fortfarande.

Thailandare pa semester tycker forresten att helvita manniskor ar exotiska. Pa riktigt. Sa vi poserar glatt med en thailandare begravd i sand. Sen hoppar vi pa baten. Dar poserar vi tillsammans med ett gang andra Thailandare. Som tack for att vi forgyllde deras semesterbilder med var lysande narvaro fick vi en spraklektion i Thai. Knepet ligger nog att lagga ljuden i nasan. Det gar sadar. Tur att vi har tid att trana.

Inga kommentarer: