Karmakontot

Det blir ju inte alltid som man tankt sig. Forsta stranden vi hamnade pa har pa Koh Pha-ngan var hard som betong och kantad av ett par hotellkomplex. Vi bestamde oss for att ge oss av morgonen efter. Eftersom on ar forhallandesvis oexploaterad och att det ar lagsasong kan det vara lite smaknepigt att fa tag i en taxi. Till sist lyckades vi hitta en som vi prutad ner till 250 baht. Vi akte ca 200 meter tills vi kom till en uppfrsbacke dar det pagick vagarbete.

"Wiuwiuwiuwiu", sa den gamla Mazdan med flak. Sen var det fardigakt.

Det fanns inte mycket annat att gora an att ta sina ryggsackar, trycka pa turistkepsen pa huvudet och borja ga.

Nar vi svettats en stund lyckades vi stanna en bil med en yogasnubbe i. Han sa att Bottle Beach som vi tankt ta oss till inte var nagot att ha och slappte av oss i Mae Hat istallet. Betalning var inget att tanka pa. Tydligen inge vidare bra for karman.

Ellen goes skutting

Eftersom yogasnubben verkade ha koll pa sina grejjor (inget fel pa stranden eller bungalown han fixade), tankte vi folja hans tips om de dar resturangerna. 15 minuter bort skulle de ju visst vara. Sa igarkvall borjade vi ga. Vi gick i 15 minuter. Bara palmer och hoga berg i sikte. Vi gick 30 minuter. Tva kossor och nagra bybor i sikte. De skickade oss vidare langs vagen. Sedan tappade jag rakningen pa minuterna. Efter en bra stund hittade vi en liten fiskeby, som till och med hade 7eleven. Stekt ris med gul curry och kyckling har aldrig smakat sa bra.