En forsta tanke: Fan vad jobbigt, inte annu en strandforsaljare. Det slutade med att vi at middag med Lee pa en marknad pa kvallen. Kvinnan skrattade nastan hela tiden, forutom nar hon berattad om sin dotter med leukemi. Da borjade tararna rinna ner for kinderna. Lite senare fick vi hora om ett livsode dar vasterlandska man, prostitution och att inte traffa sin familj ar en vardag.
Jag ar tacksam att jag har det sa bra som jag har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar