Ge mig

Klockan börjar bli lite för mycket för att städa garderoben nu. Eftersom jag hämtade upp 20 kilo av mina ägodelar på ICA igår finns det inget fysiskt rum för någonting överhuvudtaget längre. Det ligger saker överallt. På golvet. På sängen. På skrivbordet. Jag borde göra något åt röran.

Istället sitter jag här och svävar långt långt borta.

Huvudet susar förbi den här tiden förra året. Projektarbete upp över öronen, med friheten borta vid horisonten. Studentveckan, då vi helt plötsligt insåg att vi var en klass. På gymnasiaden slängde en hop med människor i mig i havet med kläderna på. Den hopen var nog de som betydde allra mest, och gör det fortfarande. Efter studenten åkte vi till Hultsfred i Lenas pappas gamla 4-växlade, rostiga och en gång vita Volvokombi från -84. Sen kom alla lördagkvällar i stan. Tiden då alla från småstan blandas upp med människor i vit piké och backslick, hemvändare och en hög smålänningar. Jag hade alldeles för höga röda pumps. Lite senare en prövning i Göteborg som skakade runt det mesta.

Min sommar avslutades vid en brasa på Netas Berg.

Under t-shirtarna brevid mitt nattduksbord ligger den bruna anteckningsboken. I den finns sången om avslutningen på sommaren. Men jag behöver inte rota fram den. Jag minns precis hur den var. Som om det var igår.