Pa vinden

Langst bak i mitt huvud finns ett litet, litet skrin. En rund liten ask av tra. Jag har inte visat den for nagon.

Den lilla asken rymmer en hel del 50-talsromantik. En liten lagenhet med blommiga gardiner, en grammofon och en bla skal med gula citroner. Nagon som svingar en runt, runt, runt i samma takt som skivan i grammofonen. Granntanter som berattar minnen fran 2:a varldskriget. Asken rymmer ocksa en onskan om sparvagnar och popmusik. Och det ar nog dar han kommer in. Han passade ju sa bra in dar.

Det ar nog darfor jag fortfarande onskar att han ska snurra mig runt, runt, runt.

Han kunde gjort det. Sa blev det dock inte. Istallet: asken val gomd.


Men man kan ju inte lata bli att undra. Vad hade hant om jag visat den lilla asken for honom? Kanske har han egentligen en liknande ask?