Nar jag klev in i skivaffaren pa South Bridge stod det snart klart for mig. Jag skulle kunna ga over eld och vatten for att fa se dem. En handfull sms senare visar det sig att ingen kan eller vill folja med mig. Kvallen haller pa att urarta i en katastrof. Nagot gnager sa hart att jag blir tvungen att springa ner till internetcafeet runt hornet.
Ingen normal manniska aker till Glasgow ensam en fredagkvall. Jag har aldrig varit i Glasgow forut. Kvinnan pa stationen varnade mig; Barrowlands ligger i ett av Glasgows varsta omraden. Hoppa av taxin och ga dit. Efterat maste du lova mig att ta en taxi direkt till stationen. Val framme gick jag fram till baren. Jag kopte mig en cider, en pint Magners, och satte mig pa kanten av en liten scen. Tva sekunder senare berattar tva broder hela sin livssituation for mig. Och sa kande det visst nagon i Belle & Sebastian. Eller om det var deras mamma. Efter en stund lamnar jag dem och gar upp till konserthallen. En och en halv timma angrar jag inte att jag akte till Glasgow. For The Shins ar ett sa, ursakta uttrycket, jakla bra band.
Det var en bra kvall. Det ar underligt vad mycket manniskor man pratar med nar man reser ensam. Sinnes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar