Princess street

Det finns en man pa gatan i hornet Princess street/Waverley bridge som alltid spelar sackpipa. Efter att han statt dar mellan onsdag och fredag insag jag att det faktiskt ar olika man som turas om. Men anda: man har bestamt att det alltid ska sta nagon dar och spela. Idag ar det forsta dagen sedan vi kom som det regnar. Nar jag passerade sackpipemannen och tog kort pa honom tyckte han att jag borde skanka honom en slant. Han pekade pa sitt sackpipefodral. Jag hade dock lite svart att halla mig for skratt. Eftersom det pissregnade lat det som att han spelade sackpipa i ett badkar.
- It's kind of rainy today, isn't it? sa jag och gav honom 50 pence.

Jag blev nastan mordad av en man i kilt med sin sackpipa i ett badkar.

For ovrigt har jag fatt lara mig att folk har kilt pa sig. Alltid. Sarskilt nar de vill vara extra fina. Ellen syster och hennes tyske pojkvan bor har i Edinburgh. Pojkvannen upplyste mig aven om att det ar precis som man tror, eller inte vill tro. De har ingenting under. Hrm. Dags att byta samtalsamne.

Sen finns det saker man inte borde, peppar peppar, prata om. I torsdags provade jag och Ellen att soka lite jobb for skoj skull. Vi sminkad oss, tog pa oss vara nyaste klader och klistrade pa superleendet. Dagen efter... nej. Hur som helst har jag aldrig sett mig sjalv som sarskilt snygg. Men nar nagon sager att "ni tva ar for snygga for att jobba pa jarnvagsstationen", da kan man inte annat an att ta det som en komplimang. Det hela kommer att innebara en hel del slit, men det ar i alla fall ett jobb pa dagtid. Vi far se helt enkelt. Peppar peppar.

Mer detaljer. Snart.