Plåtlådan

Insikter kommer ofta lite för sent. Till exempel insikten om att folk på jobbet faktiskt tycker att jag är helt okej. Deras värld är ett invant mönster av jobb, barn och diskutera vädret. (Två gravidchocker idag). När jag berättar om att jag ska till Skottland och göra jagvetintevadmensäkertnågotgaletinteheltvettigt blir de jätteintresserade. 10 näsor runt fikabordet pekar mot mig. Och så ska jag vaccinera mig för att jag ska till Thailand. Thailand?!? Och så kan jag inte jobba på onsdag för att jag ska spela in med bandet. Band? Det finns mycket de inte vet. Nu vet de lite mer. Och tydligen kommer de att sakna mig.

Säkert. Prima bacon.

Men om de saknar mig kan jag kanske tänka mig att sakna dem. Kanske. Lite. Ibland. För det är en trygghet att känna alla. 30 personer är många. Någon har säkert gjort ett större intryck än vad man tror. Samtidigt är det här slutet på en period. Det är dags att ta ett nytt steg. Lämna det gamla bakom sig och börja på en ny kula.