Fetisch

Jag har en fetisch. Okej då, kanske inte riktigt så illa. Men nästan. Den som någon gång shoppat med mig eller tittat i min garderob vet vad de handlar om. Jag är en sjalfetischist.

Just nu är mitt sjalbehov omättligt. För exakt 9 dagar sedan försvann min lila sjal med vita och gröna mönster. Den är ungefär lika permanent på mig som mina tår. Den går att ta av, men det gör ont. Förra lördagen var en mycket, för att inte säga otroligt, konstig lördag. Allt mystiskt som hände har ganska länge överskuggat att sjalen försvann. Kanske låg den kvar i den gråa Nilson-kassen, kanske ligger den i Badhusparken eller så tja... kanske någon fiskmås har den som snuttefilt. Hur som helst är den borta.

Visst tycker jag om de sjumiljonertrehundrafemtusenåttionio sjalar jag redan har, men ingen blir någonsin lika bra som den lila. En perfekt sjal ska har rätt färg och mönster. Den ska dessutom vara lagom mjuk. Ofta kräver den en historia också. Den lila hittade jag i en skattkista i en jättemysig second hand-affär i en gränd i Århus. Det är alltid otroligt spännande att spekulera i vem som haft de innan och vad den varit med om. Kanske har en liten tant med en kryddträdgård haft den innan? Eller så kanske den har legat på en vind någonstans?

Det är helt klart något speciellt med second hand. Många tycker nog att det är äckligt, men jag har på något vis kommit förbi det stadiet. Sceond hand-affärer är oftast rätta stället att tillfredsställa mitt sjalbehov på. De senaste två dagarna har ägnats åt att försöka fylla det hål som den lila sjalen lämnat efter sig. Igår våldgästade jag Röda Korset. Det blev en röd sjal och en vit med en massa mönster på. Idag drog jag med mig systeryster till Halmstad. Hittade en sjal på Åhlens. Hoppas att jag har hittat minst en värdig ersättare. (För övrigt blev det ett par nya Cheap Monday, en brun tröja, ett blått linne och en rödrutig rock från Myrorna. Och en del annat.)

Du kan ju alltid fråga vart jag fått min sjal ifrån, så kan jag lova dig att jag har en liten historia. Annars är den liksom inte värd att ha runt halsen.