Televisionen

Vi har alltid haft vissa tv-problem i vår familj. Oftast gäller inte problemet vilken kanal man ska titta på eller vem som ska hålla i fjärrkontrollen. (Styran säger vi, andra säger fjärren. På svenska: fjärrkontrollen.)

För längesedan provade vi att ha en vanlig antenn. Det funkade inte. Vi bor nämligen bakom ett enormt berg. Då provade tv-Lennart, som inte längre behöver knacka när han kommer, att sätta tv-antennen på berget. Det dröjde inte länge för en åskan slog ner. Det kom upp en parabolantenn. Framför parabolantennen växte det upp ett plommonträd. Och en björk.

Det går inte att såga ner träd. Synd om träden. Lösning: Tv genom bredbandet.


Du är; nummer 86 i kön. Vi tar emot ditt samtal så fort vi kan.


Det funkade inte heller. Efter att 10 minuter av det mest spännande avsnittet av Desperate Housewives förvandlats till en svart ruta fick familjen nog. Tillbaka till parabolen. Jag kommer inte ihåg när jag tittade på tv sist. Det var nog två år sedan jag földe en serie. Ändå förväntas jag, den mest tv-ointresserade på den här sidan av Sverige, att koppla in den där parabolen.

Motivering: Då kopplar du in parabolen då! Du är ju ändå så teknisk.


Efter att den tv-tittande delen av familjen spenderat 84 minuter med att hitta uttaget för scart-kabeln lär det inte var uthärdligt längre. Men än så länge står jag emot.