Berg- och dalbana

Ena stunden helt euforisk och med spasmer ut i fingertopparna. Inget kan någonsin stoppa mig. Full av energi och med målen tydligt uppmålade på väggen, går jag in i ett tillstånd av djup koncentration. Sedan sömnlös och tänkande. Med sömnlösheten kommer tröttheten. Välkommen till zombiernas värld. Ingen mat och jättestressad. Runtruntrunt. Allt på samma gång. Av med dig.

Så blir man avkastad på perrongen, skrapar knäna blodiga och fulla med grus. Men det bränns att stå stilla. Den som precis kastade av mig välkomnar mig ombord. Uppförsbacke. Nedförsbacke. Sedan lite choklad och ett par skivor. Och så är vi där igen. Från början. Det bara kryper. Rastlös.

Man blir immun. Kräver hela tiden större nedförsbackar. Till sist är fritt fall det enda som kittlar i magen. Kanske är det som att gå på något piller? Mer! Mer! Mer! Hög på livet. Baksmällan får man på köpet.