Det är sådana kvällar som man minns. Kvällarna som är blir spontana. Nya beslut tas varje sekund. Rätt plats vid rätt tillfälle. Och rätt personer. Utan hämningar.
Igår var det Musik Direkt-deltävling. Jag åkte ju mest dit för att kolla upp Indie Jan. Och jo, visst var de indie. De vägrade till och med att bli intervjuade. Det blev liksom nästan så mycket att det blev för mycket. Men de behövde inte göra sig missförstådda i alla fall. För missförstådda var de. På uppmaningen: "Ta chansen att dansa Falkenberg" blev alla i publiken så rädda att de tryckte sig mot de svarta väggarna inne på Smedjan. Kvar i mitten stod jag och min syster, Indie Jans personliga fanclub-trio och två små poppisar.
Hur som helst var den dansanta elektropopen ett skönt bryt mot resten av banden. Mycket halvtajta och heltajta punkrockband, lite smäktande 80-tals solorock och en hög med andra varianter. Romantic Waves , Part One och When in Vienna gick vidare till länsfinalen. When in Vienna föll nog mig mest i smaken av dem.
Allt som hände efter konserten går inte riktigt förklara. Jag och min systers kompisar hamnade i alla fall på samma kort som en rökande Idol-Snäckan. Efter det körde jag och systeryster runt i stan med rutorna nedvevade. Plötsligt förstod vi varför raggarna tycker det är så kul att köra runt i stan. Men vi spelade liksom inte Sommartider eller någon annan utsliten stackars låt. Nej, nej... Noodles med Suburban Kids With Biblical Names ska det vara.
Och när den blåa lilla bilen snurrat hundra varv i rondellen och tutat ut Noodles are the smell of denial, and you will never grow up lika många gånger, fick vi för oss att åka till stranden.
När vi trotsat regnet och blåsten färdigt blev det några fler varv i rondellerna. Och en 50/50 med pommesfriteskrydda på Torggrillen. Stort i sin litenhet.
1 kommentar:
hihihi vad söta ni är ^^
Skicka en kommentar