Ge mig tältsvett, varm cider, damm och skavsår- och lyckan är fullkomlig

När man är som absolut mest inne i det fruktansvärda svenska "vintervädret" (grått? gråare? gråast? gråare än gråast!) dyker den upp. Den kommer som en en raket skjuten från långt ut i rymden. Först börjar man minnas förra året, man skymtar den någonstans uppe på den blå mattan. Äh, obetydlig småskit. Allt ser litet ut på lite håll. Men sen dyker den upp. Mot slutet går det sjukt fort. För två sekunder sedan träffade den mig i huvudet.

Festivalraketen.

Just för tillfället ligger hoppet på Emmabodafestivalen. Förra årets utbud var inte att leka med, hoppas det blir lika bra i år. Tyvärr har man inte varit där, och det ska helt klart göras någonting åt. Och så kan man ju alltid hoppas på Hultsfred! Den trevliga mängden popband gjorde ju förra årets vistelse till en upplevelse. Fast Hultsfred är ju så mycket mer än bara musiken. Det är bajjamajjabränder, rökmoln (lera?), ruttna fryslådor, baksmälla, eufori i natten tills solen kikar fram, träskpunkare, människor i mängder och framförallt mina två små filurer Annie och Marie.


Ge mig sommar. Ge mig festival! Nu, omedelbums.



Åtminstone ett litet myggbett. Snälla?