Please sister

Vågar jag säga att gårdagen kommer gå till historien som en av historiens värsta? Efter att jag varit otoligt trevlig mot den otrevlige uppkörningsmannen (han ångrade sig nästan, yeees he did), gick jag rask takt genom gamla stan och gapade i min mobiltelefon. Folk vände sig om och undrade om jag var hörselskadad eller bara upprörd. Regnet öste ner. Damp in på jobbet lagom sent. Alla log med förväntasfulla ögon, och så... nähä.. Inget körkort, vad synd och sparka på kunderna. Okej. Så här långt kunde jag hantera skiten.


Det som hände sen kändes liksom för mycket för att sätta ord på. Bästa vännen kuggad och dumpad. Mängden tårar konkurrerade ut ösregnet den kvällen.