Smör

Går det leva på en dröm? Uppenbarligen. Men det är väl ändå en ganska trevlig dröm. Den är ju ändå byggd på något. Något som jag uppenbarligen fortfarande (!) tror finns. Och vad folk än erbjuder så spelar det ingen roll.

Man, I've had a few

but they wouldn't quite blow me like you

Sad but true...


Och istället för att göra något åt det hela (glömma? neisch, fortsätt drömma), så är jag bara trög. Trög som ketchup i glasflaska eller snigel på motorväg. Kastar mig hit och dit. Känner efter lite och konstaterar att det fortfarande inte känns något. Ribban är liksom så högt satt att det inte ens går att riva den. Det går bara att komma under. Och alla går obemärkta förbi. Alla utom. Ja. Du.


Gosh. Är jag verkligen så här smörig?