Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

tisdag, augusti 15, 2006

Monaural Phantasm

Schvamp. Jag är lika smörig som hela Arlas smörfabrik. Och så önskar jag att jag hade mer tid. Mitt ständiga problem. Mycket att genomföra. Många planer. Hela världen väntar. Och så är jag pank trots att jag jobbat som en mindre plastfabrik i Taiwan. Ingen vet vem som käkade upp de pengarna. Päronen och mini me besöker Tuskland några dagar, så nu är man snart ensam hemma. Hemma blir nog käka makaroner, rasta hunden och sova, sen bo i replokalen. För det är ju faktiskt så att vi har spelning på fredag. Jag och dom. Vi. Vårat band. Monaural Phantasm. Det som började som ingenting. Något fullständigt oseriöst. Som numera är något... ja... det är det vi får se. Nu är det snart allvar i alla fall. Eller hur allvarligt är det? Det vet man nog aldrig.

1 kommentar:

Drysen sa...

Vad spelar du för instrument? :)