Nostalgi

Dagens lilla cykeltur till *grannen resulterade i en nostalgikick utöver det vanliga. Egentligen började hela upplevelsen igår kväll. Jagade kossor i skogen i en timma. När de väl var inne i hagen satt jag och systeryster och pratade med kossorna (kvalitetstid som det heter) i säkert en timma till. Himlen var helt blå, utsikten helt underbar och kossorna precis lika pratglada, nyfikna, fina och korkade som vanligt. För trots att jag under de senaste veckorna bara längtat bortbortbort från den här platsen, så inser jag att det bara finns en plats som är hemma. Mitt hemma är vackert, luktar blommor, smultron och koskit. Det finns minnen som är så starka och så fina. Stenarna i den branta slänten vid tallarna som kallades Stenhusen. Inte en jäkel fattar något om man försöker förklara. Det är något mellan mig och syrran. Det lilla hörnet uppe på berget där jag och farfar hämtade kossorna, käkade mörkgröna och alldeles för starka gröna läkerol och sjöng Kan du vissla Johanna. Det är sånt som inte försvinner. Det sitter på insidan av pannbenet.

*Granne= I staden är en granne den person som äger tomten brevid din. Så är det på landet också. Fast tomterna är lite större. Så mina grannar bor 800 meter bort. Just den här grannen ca 2 km bort.

Cyklade i alla fall hem till farmor som bor mittemot grannen med den ostämda gitarren. Själva farmor var inte hemma. Bussresa till Jämtland is the shit. Umgås med andra pangsionärer och säga att det är fint väder och att svalorna kom sent i år och att katten gillar leverpastej och att mina barnbarn är så fantastiska och på den gamla goda tiden var det hårt. Ja, helt enkelt prata om sånt som farmorar pratar om. Hela farmors trädgård andas i alla fall nostalgi. Ett tag var jag nog mer där än hemma. Varenda vrå har betydelse. På vägen hem tog jag vägen över skogen. Grusvägen där är den bästa cykelvägen som finns. Den går liksom snabbare än asfalt. Hittade årets första smultron på ett av mina smultronställen (tänker inte säga var!). Solvarmt, sött och alldeles... mmm! Smultron doft slår allt.

Hemma är hemma. Hemma är den plats som är så vacker att du blir besviken när du åker på semester. Men jag känner hemma nu. Jag behöver nya människor. Nya vyer. Det där lät dubbelmoraliskt, jag vet. Jag blir aldrig nöjd.

Föresten har jag skaffat en bilddagbok! Kolla in den: http://virvelvind.bilddagboken.se/