Utmed Koh San Road

Sa jag förresten att jag tatuerat mig? Det enda mamma sa innan jag åkte på semester var:
"-Vad du än gör, så tatuera dig inte!"

På bilden såg den ut som en väldigt graciös svala. På mitt ben ser den mer ut som avkomman av en pingvin som blivit våldtagen av en fladdermus. Eller möjligtvis en kolibri, om man är snäll.

Tur att den går bort om två veckor. Om det inte varit för att min kamera har virus skulle jag lägga upp kreaturet här.

Schwedenland

Och så kom vi hem. Äntligen skulle man kunna säga. Ett überförsenat plan till Köpenhamn levererade strax innan lunchtid två trötta resenärer vid namn Johanna och Ellen. Vi samlade upp våra ryggsäckar och begav oss in till Köpenhamns centrum. Laglig bränslepåfyllning och sola näsan på en uteservering. Tågresan hem var rent utsagt underbar. Jag drömde om landsvägsromantik med 30-talscyklar. De skånska fälten susade förbi. Borta bra men hemma bäst.

Men imorgon bär det av mot Skåneland igen. Jag hämtade upp Bajlen hos farmor innan. Det har gått hål i ljuddämparen. Den låter som en äkta raggarbil. Pappa bedömmer att den håller till Hässleholm. Förhoppningsvis dyker skattemärket upp imorgon... Annars får jag slänga upp lilla systeryster och Grunge-Sandra på ett flakmoppeflak och ta kustvägen istället för motorvägen, för till Siesta ska vi. På ett eller annat vis.

Nu tycker min något mer ordningsamma lillasyster tycker att jag borde packa nu. Eller packa upp min thailandspackning och packa ner festivalkostymen. Silvertejp är det viktigaste, det klarar man sig långt med.

Stammen Karen

Pa var trekking vandrade vi igenom en by. Under vart och en av de enkla trahusen stod en gris pa godning, i princip i vantan pa att dottern ska bli lagom gammal att giftas bort. Lagom ar ett svenskt ord, men om lagom funnits i stammen Karens ordforrad hade lagom varit talet 13.

Trekking

Jag ska arligt erkanna att jag var lite skraj innan vi kom till stallet dar elefantridningen skulle vara. Man har ju hort om hur illa de behandlar de enorma djuren... Men de verkade forhallandevis schyssta vid dem. Min och Ellens elefant at sakert 50 bananer under farden. Vi fragade om alla elefanter ar sa har hungriga.
"Elephant pregnant, having baby. Very hungry!"

Sa bananfrossandet fortsatte. Forutom elefanterna hann vi aven med att kika pa ett vattenfall, kaka stekt ris och aka bambuflotte pa en flod (vilket slutade i vattnet mer an en gang). En bra dag med bra sallskap!

Hej Buddha!

Tuk tuk! Vi bestamde oss for att vara kulturella och besoka ett tempel.

Det fanns massor av noviser och munkar. Vi lyckades fa en ratt bra pratstund med en f.d. munk om livet runt templet och varfor han slutade som munk. Inne i den maktiga byggnaden insag vi att vi var lite val latt kladda...

...men det ar nog redan bortglomt nu.

Banana pancake

Hela kvallen agnades at att ga runt och pruta pa nattmarknaden har i Chiang Mai. Efter manga timmars fyndande var vi ratt trotta och hungriga. Vi hamnade vid en av de sma vagnarna som saljer banana pancakes. Sa gott har nagot inte smakat pa lange...

Oheooo flygplan

Nu drar vi till djungeln. Bye bye sandstrand, hej Chiang Mai!

Ut med gatan

Nar det jobbigaste under hela dagen ar nar man ska korsa gatan for att bestamma vad man ska ha till middag
curry, curry, curry?
Eller ga 10 meter ner till havet
sanden branner
Eller smorja in sin rygg
ett kylskap har inte armar

Da borjar man undra
lever jag?

Eller ar livet sa har bekymmersfritt?

Och alla undrade

Den dagen drog alla batarna pa stranden vid Hat Rin konstigt mycket at vanster.

Hetthetthett

Jag har nagot att erkanna. Nagot jag trodde aldrig skulle handa mig. Ar du med i nagon bodybuildertavling, okej. Om du ar den lyckliga typen som aldrig branner dig i snygg jultomtestajl, okej. Men om du heter Johanna och ar likblek och mojligtvis lite fraknig, inte okej. Snarare sjalvmord.

I forrgar kopte jag sololja. Idag har jag legat inoljad som en kletig liten rodbrun val pa stranden vid Mae Nam.

Resultatet?

Forvanansvart brunt. De roda knana behover vi ju inte namna.