Hårt mot hårt

Blixthalka längs hela västkusten
Ända från vägen till kontinenten till min borg i norr
En frontalkrock sker så lätt
Någonstans mitt emellan

I protokollet finns förklaringarna
Och den skyldiga är
Men vi kommer aldrig att gå till någon domstol
Du & jag

Vi kommer att frontalkrocka
Igen igen igen

Inre stökighet

Mycket av tiden de senaste veckorna har gått åt till att plugga psykologi. Många sidor i kökssoffan hemma, på tåg fram och tillbaka och på biblioteket. Inte mycket tid till reflektion enligt mig, men något har jag ändå märkt. Jag har börjat tänka på ett lite annorlunda sätt. Det är väldigt svårt att sätta fingret på det. Jag anser att psykologi är en nyckel. Koden till hur man kan förstå sig själv, andra och påverkan sinsemellan.

Det har rivit upp en del saker. Kan man säga.

En kväll i början av juli. Den där sommaren som aldrig kommer att gå att göra igen. Den bästa sommaren. Det är varmt och nästan alla på festen står utanför byggnaden, pratar, dricker och röker. Himlen är helt klar och när man andas in luften känns det som att andas in lustgas. Lycka som sprider sig genom alla små blodkärl och ända ut i fingertopparna.

Du frågade om jag ville följa med efterfest och jo men det ville jag väl gärna. Vad annars säger man när man har sockerdrickabubbel i blodomloppet och tror att man sakta börjar falla? Så vi började gå. Du och jag och min blå cykel. Förbi de gröna fälten, kyrkan och över motorvägen. Där på bron ser man långt, långt bort mot vindkraftverken. Inte en enda bil, bara kilometer efter kilometer med grå asfalt.

Det är nog dags att ta reda på sanningen.

Energiladdningsfredag

Skuttade till Willy:s och släpade mig därifrån. Storhandling ute i ingenstans (läs Gamlestan) är trots allt bland det mest ekonomiska man kan göra. Hade jag handlat för samma belopp på ICA hade jag fått en kasse potatis. Nu behövde jag snarare färdtjänst för att komma hem...

Nu ska det bakas bröd och lyssnas på Jens Lekman på hög nivå!

Nattliga samtal

Däckade för övrigt efter second hand-rundan. Helt slut. Blev ju ett par tentaöl igår, vilka ledde till djupa fyllesamtal av högkvalitativ karaktär. Tog vagnen hem och sprang in i en av mina kusiners vänner tillika spårvagnschaffuör. En smärre chock. Han tyckte att jag hade förändrats sedan vi läste tyska tillsammans i 7:an. Jo, man tackar ja... Vissa förändras dock aldrig. Hur som helst var jag rättså lycklig när jag började vandra hem. På något vis fick jag bevisat något där i några sekunder. Jag är den jag är nu, det var jag inte då. Det var en bra kollision.

En av mina laster

Släpp inte lös mig i en second hand-affär. Eller jo. Gör det. För jag tycker ju det är väldigt trevligt. Idag gick jag och Sofia en liten runda. Första stoppet blev Reggie & Friends. Mitt mål var ju egentligen en kappsäck eller liten resväska som ska få agera handbagage om två veckor. Men nej nej... det blev ännu en 50-talsklänning. En turkos sak som får en att vilja sätta sig på cykeln och dra på picknick med en gång. Det är kanske, för ovanligthetens skull, lite för mycket snö för att vilja picknicka i Göteborg just nu. Men ändå; man kan ju alltid drömma.

Reggie & Friends är för övrigt en välsorterad butik som påminner en hel del om vintagebutikerna i Storbritannien (inte så konstigt, då inspirationen och en del av plaggen kommer därifrån). Kläderna har handgjorda prislappar där det står något kort om plagget, precis som i min favorit Armstrong's på Grassmarket i Edinburgh. Utbudet är kanske inte så stort på Reggie, men det är handplockat och mysigt!

Sen han vi med Emmaus, Röda Korset och Myrorna. Råkade bli en röd scarf på Myrorna. Men det får helt enkelt vara en belöning för att jag tentapluggat som en galning det senaste!

4:08

Helt plötsligt får man upp ögonen för att det inte finns några rena gafflar eller knivar, den obäddade sängen oh dammtussarna under sängen. Jag ser fram emot att få det ur världen. Men framförallt ser jag fram emot att få skrynkla ihop post-it lapparna soom ligger utspridda som ett pussel på mitt soffbord. När det är gjort är tentan ur världen på riktigt.

Det tog mig för övrigt 4 timmar och 8 minuter att skriva tentan. Som vanligt är jag kvar sist. Envis och fullständigt övertygad om att jag kommer klara av att gräva fram saker som ligger väldigt väldigt långt bak i hjärnan. Så har det alltid varit. Nu väntar träning med Emma och ikväll blir det tentaöl. Göttgöttigöttgött!

På tal om nightmares

Ni vet väl att fina Billie the Vision är så här generösa? Bara att ladda ner och ryckas med.

Nightmares

De röda siffrorna visar 03.41, vaknar helt svettig och undrar vad det är frågan om. Somnar om och hamnar på ett fält med jättehöga buskage och snåriga gångar. Åsa och Emma är med mig. Inte ensam trodde jag, men helt plötsligt försvinner de någonstans långt borta vid horisonten. Det hörs skott bakom mig. Jag är jagad. På liv och död.

Jag börjar springa och kommer till ett vägskäl. I korsningen står en massa olika väsen och skriker otrevliga saker, bland andra Dobby från Harry Potter-böckerna och ett antal andra vättar/monster/tomtar. Hinner inte stanna länge, springer åt vänster. Jag känner hur skott slår ner bakom mig. Vänder mig om och ser en maskerad man i militärkläder och med en k-pist riktad mot mig. Springer lite till. Med risk för mitt liv vänder jag mig om och skriker "Ha! Mig lyckas ni aldrig träffa!". Jag springer ut ur fältet, som nu mer liknar ett majsfält, och börjar skymta ett bostadsområde med likadana hus i olika färger. Misstänkt likt husen på Fajans i Falkenberg. Precis innan alarmet går igång slår en handgranat ner bakom mig. Vaknar med huvudvärk.

Tillbaka till verkligheten. Trycker igång telefonen. Får ett sms fyllt med dåligt samvete. Hoppar in i duschen och känner mig helt borta. Går ut ur duschen för att blåsa mitt hår. Och vad tror ni händer? Hårtorken börjar brinna. Det glöder och ryker och jag blir helt paralyserad. Freeeze. Rycker ur kontakten. Det slutar ryka och jag slänger ut manicken genom ytterdörren.

Fattar fortfarande inte vad som håller på att hända. Jag vaknar ju aldrig på natten och kommer framförallt aldrig ihåg vad jag drömmer! I en liten snabbanalys kom jag fram till att jag 1. Såg på nyheterna igår och blev helt förfärad över vad som händer i Gaza. 2. Jag är stressad över morgondagens tenta och behöver vara ledig. 3. Borde skaffa en ny hårtork.

Intjänade slantar

Har velat och velat och velat angående hur jag ska kunna ta mig till Manchester, men nu är resan minsann bokad! Lufthansa fick flyga hem till Tyskland och vår svenska motsvarighet har blivit rådissad. Nu hamnar jag i London och lyckades tjäna hela 2600 riksdaler på detta. (Det faktum att jag kommer till London mitt i natten och får åka buss i typ 7 timmar är en helt annan femma.)

Tänk vad kul jag kan ha för dessa slantar! Kan undra hur många skivor som får plats i handbagaget? Eller så köper jag mig en LP-spelare så att jag kan spela min LP-skivor. Också en mycket fin idé. Nä, nu tar vi det lilla lugna här med köpandet. Dags att sätta hänglås på plånboken.

Sikta högt

När jag gick från gymmet innan frös mitt hår till en istapp. Ungefär som det brukade göra på rasten efter gympan på mellanstadiet. Jag var rädd att jag skulle bryta av det, men kunde inte motstå frestelsen av att känna knastret mellan fingrarna. Ajabaja. Bara en iaktagelse. När man tentapluggar är man ganska lätt att underhålla. Finns alltid något som verkar mer intressant än att sätta sig med en av psykologibiblarna. Tvätta till exempel! Urkul.

Egentligen är personlighetspsykologi väldigt intressant. Det är nog korvstoppningen som jag inte orkar med. Kommer att bli en hel del ris i kursutväderingen, med tanke på upplägget! Om jag fortfarande har lust när det blir aktuellt funderar jag på ett sabbatsår mellan 2:an och 3:an. Sticka någonstans långt bort under hösten och läsa någon intressant kurs under våren. Hade varit najs. Finns dock alternativ under bearbetning.

Innan det planeras en massa måste jag fixa onsdagens tenta. Sen kan vi börja tänka på annat. Som den lilla visiten i Manchester. Och min och Ellens sommarfest. Det finns många morötter!