Elias and the wizzkids - Young and hairy

Vad saru saru?

Försöker avsluta en liten, eller egentligen ganska lång, paus från tentapluggandet. Ett sista ryck innan läggdags. Hur som helst borde ni lyssna på det här. Elias and the wizzkids gör mig lycklig!

Min kära lilla studiegrupp fick för övrigt känna på min falkenbergska idag. Uppenbarligen låter det som om man säger "chefen" när man egentligen menar "schäfern". Och ack vad jag är stolt över att vara från den lilla staden vid havet när Robban von Wells körslår så det står härliga till. Lokaltidningen är proppfull med rutor som skriker: röstapåfalkenbergförihelvedeannarsfårduintevaramediklubbenochgrannenkommeratttrakasseradigochdufårskämmas. Skärmarna på tv:n blinkar FALKENBERG med stora bokstäver. Turistbyrån kommer att bli busybusy till sommaren. Min gamla bandpolare Heddas lillebror är för övrigt med. Och min lillasysters pojkväns storebrors flickvän. Ser man på alltså. Får hoppas det hela går vägen. Hur som helst kommer tanterna på ICA att prata om tillställningen fram till midsommar eller så.

Fanfarlo- We live by the lake (The Black Cab Sessions)

Kan ni inte släppa er skiva snart människor. Jag går ju bara runt och väntar och väntar och väntar.

I väntans tider

Trippen till Manchester kommer förhoppningsvis att innehålla lite traskande i skivaffärer. Något med Slow Club borde inhandlas! En av de bästa sakerna med Storbritannien är trots allt musiken. Skivorna är billigare och det är alltid trevligt att hitta nya guldkorn. Men innan det blir någon resa till Manchester måste mitt VISA-kort dimpa ner i brevlådan. Vi skyller försvinnandet på backslicken från handels som bjöd mig på minttu på juldagen. Livsfarligt på riktigt.

Årsbästa

Trumvirvel, fanfar och lovsång! Det har hänt otroligt mycker under året och det är svårt att sammanfatta allt. Utan inbördes ordning följer här guldkornen från 2008:

• Skottland. Visst var det tufft. En kall lägenhet, arbetsförhållanden som inte var helt ok och en vardag där man hela tiden slår ur underläge. Vi gick varandra på nerverna många gånger, jag och du. Men ändå. På det stora hela är du inte bara en vän, du är min syster och den som känner mig allra bäst. Den lilla söta staden Edinburgh gav mig mer skinn på näsan, massor av trevliga skivaffärer, mod att spela inför andra människor och upplevelser av många olika slag.
• Thailand. Semster! Behöver man säga något mer?
• Siesta. Vi tog min lilla bil Bajlen ett par mil söderut och hamnade i Hässleholm. Jag höjde medelåldern, blev popfarmor och önskade att jag också bott på reservcampingen. Galet med många fina konserter och trevligt sällskap i form av lillasystern med vän.
• 20-årsfesten. Som vi fixade och donade! I början av juli firade jag och Ellen vår 20-årsdag i en stor lada mitt i ingenstans. 75 personer, underbar utsikt över ett soligt gult fält, snapsande och dansande. Kanske årets händelse? Hur som helst blir det sommarfest i ladan även 2009!
• Way Out West. Jag trodde att jag blivit för gammal för sånt. Men när Håkan Hellström började spela kom det fram en liten tår i ögonvrån. Riktigt riktigt fint.
• Flytten till Göteborg. Hmm... nu blir det svårt här. Det här är ju årets händelse! Igen. Alla människor jag träffat, trevliga p-vetare och andra. Min lilla lägenhet som är bara min och där jag gör som jag vill. Spårvagnarna, havet och göteborgarna.

... och vad hoppas vi att 2009 har att erbjuda?

• Med största sannolikhet en tur till Manchester i slutet av januari för att hälsa på Annie!
• Många bra dagar på nya jobbet.
• Visiter hos Ellen och besök av denna dam. Abstinens.
• Att plugget ska fortsätta att flyta på.
• En fin sommar i Göteborg eller Falkenberg. Eller både och.
• Vind i håret, solen i ögonen och frihet.

I haven't told you yet I'm gonna be with you

Jag har en liten ask i silver. Den står på tre ben och har lite krusiduller på sidorna. Insidan är täckt av röd filt och det luktar gott när man öppnar den. Vart jag gömmer den är det ingen som vet. I asken lägger jag fina minnen. Inte vilka minnen som helst, utan minnen av dig. Alla detaljer om dig finns där i. Siffror, detaljer, bilder och saker du sagt. Jag brukade hoppas att jag skulle träffa på dig. I stan, på ditt jobb och när du allra minst anande det.

Och när du säger att vi måste hitta på något och jag säger ja och du säger att nu är det väl inte bara så att du säger så och jag säger nej nej nej och spelar jättecool men håller på att avlida. För helt plötsligt står jag där med den där asken i handen. Jag bara undrar. Som jag undrar. Har du också en silverask?

Marit Bergman - This Is The Year

Haha, titta vad jag fyndade på tuben! Låten slår ju videon med hästlängder, men Marit är ju trots allt alltid Marit.

Lite kontinentalt, lite falafel och lite rödvin

Jag lever! O ja, visst gör jag det. Bloggen har liksom varit lite bortprioriterad i jul. Intensiva dagar fyllda av kära återseenden av massor med människor. Sitter i min lägenhet nu, precis hemkommen från Malmö och Ellens lilla nyårspartaj. Förutom att jag och rödvin är en big-no-no-combination och att jag somnade en halvtimma eller två efter tolvslaget, var det ett bra nyår. Ellens lägenhet visade sig gå väldigt mycket i stil med min; 90% loppis, lite hemmagjort och myspys. Det nya året dansades in med Marit Bergman i högtalarna. Dagen efter fixades det lyxig frukost till de 7 övernattande. Dirty Dancing och sedan en lång tågresa hem.

Min lägenhet visade sig vara i gott skick när jag kom hem. (Som den givmilda storasyster jag är lånade jag ut min lya till min mindre kopia och hennes gäng över nyår). Endast ett glas hade gått i kras. Det kunde ju varit lite värre. Hrm.. Hur som helst hade de söta små pluttarna lämnat 5 presenter åt mig. En chokladkaka, lambi toapapper, eldorado wokmix på burk, majskolvar och färskost. Vilken lyx.

Nu är det tillbaka till verkligheten. Tenta om mindre än 6 dagar. Med ett knippe vilja och en hög med motivation ska det hela nog fixa sig. Personlighetspsykologi är ju faktiskt intressant.

"Jag har sprit under foten, jaaa"

Juldagen innebar återseenden av massor av saknade vänner. Finfina vänner. Dessutom spelades musikvideon till "Jag har sprit under foten, jaaa" in. Ett mästerverk.

DANS!

Igen igen igen

Plastfolie.

4 månader är alldeles för länge att vara ifrån någon.

Det går inte undvika paltkoma, men vi hade i alla fall Anders Svensson

Det pirrade nog lite i magen på väg hem. Helgen innan jul präglades av hemlängtansattacker. När man passerar Apelviken i Varberg och fälten börjar breda ut sig, då vet man att hemma inte är långt borta.

Lilla systerystern med sitt vrålåk till raggarbil väntade på satationen. Namnet är Bettan.

Efter hemkomsten begav jag och pappa oss iväg för att hugga gran. Jag sågade av den i år! Tjoho! Fast pappa fick finlira och släpa på den taggiga busken.

En lycklig man med en gran.

Sen kom glittret fram...

... och det fokuserades på att välja ut de bästa julgransprydnaderna.

Till slut hittade vi den ultimata julgransprydnanden; Anders Svensson på grön kristyr från 2003. Det är skönt att min lilla familj är precis så galen som den alltid varit.

Julafton kom och vi for till mormor och morfar i skogen. Efter att vi doppat i grytan gick vi på den traditionsenliga promenaden till sjön. Knattamossetomten skymtades inte, men vi var inte så ledsna för det. En fin jul må jag säga.