En hink och en spade

Ingen semester utan Brigitte Bardot-posen.

Karmakontot

Det blir ju inte alltid som man tankt sig. Forsta stranden vi hamnade pa har pa Koh Pha-ngan var hard som betong och kantad av ett par hotellkomplex. Vi bestamde oss for att ge oss av morgonen efter. Eftersom on ar forhallandesvis oexploaterad och att det ar lagsasong kan det vara lite smaknepigt att fa tag i en taxi. Till sist lyckades vi hitta en som vi prutad ner till 250 baht. Vi akte ca 200 meter tills vi kom till en uppfrsbacke dar det pagick vagarbete.

"Wiuwiuwiuwiu", sa den gamla Mazdan med flak. Sen var det fardigakt.

Det fanns inte mycket annat att gora an att ta sina ryggsackar, trycka pa turistkepsen pa huvudet och borja ga.

Nar vi svettats en stund lyckades vi stanna en bil med en yogasnubbe i. Han sa att Bottle Beach som vi tankt ta oss till inte var nagot att ha och slappte av oss i Mae Hat istallet. Betalning var inget att tanka pa. Tydligen inge vidare bra for karman.

Ellen goes skutting

Eftersom yogasnubben verkade ha koll pa sina grejjor (inget fel pa stranden eller bungalown han fixade), tankte vi folja hans tips om de dar resturangerna. 15 minuter bort skulle de ju visst vara. Sa igarkvall borjade vi ga. Vi gick i 15 minuter. Bara palmer och hoga berg i sikte. Vi gick 30 minuter. Tva kossor och nagra bybor i sikte. De skickade oss vidare langs vagen. Sedan tappade jag rakningen pa minuterna. Efter en bra stund hittade vi en liten fiskeby, som till och med hade 7eleven. Stekt ris med gul curry och kyckling har aldrig smakat sa bra.

Bullbak

Thailand ar blasigt och molnigt. Efter tappra forsok i sandstromen pa stranden gav vi upp och lat oss bli hackade, bankade, knadade och uttanjda i en klassisk thaimassage.

Smarta. (Nu forlojligade precis avsaknaden mitt sprak, igen.)

Efter ett tag uppskattade man dock smartan. Det kandes liksom som att saker och ting loste upp sig. Man vande sig ocksa vid att massorskan knadade en precis overallt. Nastan.

Hej fran danska flaggan

Var bungalow ar valdigt svenskagd, och typ fraschast hittils. Visst springer det lite odlor har och var. De ar ju en del av inredningen. Stallet ar faktiskt sa mysigt att vi stannat mycket langre har vid Maenam Beach an vi planerat. En enorm sandstrand i princip for oss sjalva. (Om man bortser fran engelsmannen vi gick ut med igar och hundarna som drar runt.)

Vi har lagt om resrutten en del. En bidragande orsak ar vadret pa ostsidan runt Krabi, en annan att vi inte orkar resa runt for mycket. Vi kommer nog helt enkelt stanna i den har ogruppen och steka oss pa stranden fram till den 19:e, da vi flyger till Chang Mai.

Den frukstansvarda cyklonen som dragit fram i Burma ar for ovrigt lite smalaskig.

Fotbollsfotter

En forsta tanke: Fan vad jobbigt, inte annu en strandforsaljare. Det slutade med att vi at middag med Lee pa en marknad pa kvallen. Kvinnan skrattade nastan hela tiden, forutom nar hon berattad om sin dotter med leukemi. Da borjade tararna rinna ner for kinderna. Lite senare fick vi hora om ett livsode dar vasterlandska man, prostitution och att inte traffa sin familj ar en vardag.

Jag ar tacksam att jag har det sa bra som jag har det.

Dit ingen hittar

En liten pojke och hans mamma saljer fisk pa en av marknaderna i Trat.

Vimmel

Ellen, min kara sambo, har en likadan rosa traningsoverall som jag. Pa lordagar spelar vi bingo. Och sa aker vi helst till Gran Canaria pa semester.



Stadslivet gor en lite smatrott.

Koh Chang, Bang Bao

Fiskarna i havet utanfor Koh Cang gillar ris.

Allt ser fridfullt ut. Tva sekunder senare graver ett gang thailandare ner en man i sanden. Sedan poserar de tva blekfisarna glatt med mannen som hade en korall till penis.

Varma kokosbollar pa piren i Bang Bao.

Undertecknad ater kontig frukt som hon fick av taxifolket. Ellen far prickar over allt av frukt, sa nagon var ju tvungen att offra sig!

Stinkbomb

Det ar intressant att forbudskylten mot frukten dorian ar storre an skylten med forbud mot vapen, sprangamnen och vatskor har pa flygplatsen.

Pa ett flak

Min mamma hade fatt en mindre hjartattack om hon fatt reda pa hur taxibilarna beter sig har. Nar man tror att det inte far plats fler vaskor och manniskor pa det oppna flaket trycker man pa lite fler och lite mer. Sen ar det bara att halla i sig och sa vralar man ivag over haliga landsvagar och snabba motorvagar.

Igar akte vi taxiflak till Trat. Inte en enda turist sa langt ogonen nar. Vi checkade in pa forsta basta hotell. For 220 baht far man en flakt, lite inredning a la oststat, ett hal i marken och en vattenkran. Och kackerlacka. Och myror. Gott mos! Hur som helst en intressant stad med enorma marknader som har allt ifran torkade grishuvud till 20 bananer for 2 kronor, tval, hajar, foppatofflor och yellow oil. Me like.

Om ett par minuter gar flyget fran Trat till Koh Samui, via Bankok. Gratis internet pa flygplatsen ar inte fel! Ett taxiflak korde oss hit innan nagon ens hade oppnat den lilla flygplatsen. De formklippta buskarna i form av elefanter vittnat om att det har ar nagot endast valbargade thailandare och turister ar forunnade.

Rapport: Thailand

Nu borjas det igen. Inga prickar. Inga cirklar. Hur som helst: hoppas ni overlever och har overseende.

Inte visst jag att SAS flyger varsta lyxplanen till Thailand. Bra ar de i alla fall. Alla har sin lilla personliga skarm med direktsand kamera. Skulle det inte vara kolsvar ute ar det lite smatrevlig underhallning for lattroade.

I mandags anlande vi till Bankok. Efter att taxibilen stannat pa fyra olika stallen (vagtull, pa motorvagen och pa en bensinmack) kom vi slutligen fram till var lilla cell nara Khosanroad. Det som hela tiden haller en pa banan, for det ar fuktigt och varmt, ar de glada Thailandarna. Vi ar jetlaggade och halls vakna av honsgarden utanfor fonstret.

Vi stannade inte lange i myllret Bankok. Istallet satte vi oss pa en buss som tog oss till Trat, for att sedan ta en farja till Kho Chang. Ljudet av en turistbuss ar sovande, berg- och dalbanan till lokaltaxi motsatsen. Maten ar helt obeskrivligt god, manniskorna de hjaplsammaste jag traffat pa. Allt ar inte valpolerat. Charterresorna har inte banat sin vag hit an, men det drojer nog inte lange. Det ar charmigt pa sitt satt.

Snart borjar regnperioden har, sa vadret lever sitt eget liv. Dagens bat och snorekltur gav dock vissa bevis pa att man kan bli rod som en krafta anda. Nere vid piren dar baten avgick cyklar barnen omkring pa alldeles for stora cyklar. Sma bodar pa bryggan saljer turistsaker. Stora tunnor fylla med levande fiskar som vantar pa att bli utvalda och tillagade. Sedan kommer ett par kineser fram. De vill ta kort pa mig och Ellen. Vi ar nog det blekaste de sett.

Vi hoppar pa baten och aker runt hela dagen. Baten stannar vid lite olika rev. Turisterna utrustas med orange flytvast och snorkel. Nemosar i mangder, blatt vatten och vita strander. Det ar svart att inte bli overvaldigad. Jag vagade dessutom hoppa fran andra vaning pa den gamla baten. Jag lever fortfarande.

Thailandare pa semester tycker forresten att helvita manniskor ar exotiska. Pa riktigt. Sa vi poserar glatt med en thailandare begravd i sand. Sen hoppar vi pa baten. Dar poserar vi tillsammans med ett gang andra Thailandare. Som tack for att vi forgyllde deras semesterbilder med var lysande narvaro fick vi en spraklektion i Thai. Knepet ligger nog att lagga ljuden i nasan. Det gar sadar. Tur att vi har tid att trana.