Intet nytt

Fältbiologen goes: Mmm, yummie!

Jag hittade tre sorters mygglarver i en pöl i skogen igår. Det finns mygglarver som ser ut som mikroboaormar. Och så finns det vanliga mygglarver. Och så finns det ju mygglarver som andas vid ytan. De ser ut som svarta räkor.

Räksallad till kvällsmat igår.

Behöver jag tala om för er att jag gått och blivit äckelmagad?

Ba ba ba bababaaaap

Suburban Kids With Biblical Names gör mig alltid glad. De funkar lika bra till cruising (att spela Noodles för Falkenberg en fredagnatt är helt klart uppmärksamhetsväckande), till fest och till vardags. Man skulle helt enkelt kunna kalla dem husgudar. Har sedan en tid tillbaka förstått att bandet har nytt material på gång. Deras fjärde släpp kommer helt logiskt att heta #4. Ny låten Europa ligger uppe på bandets myspace. Vore kanske läge att få för sig att dyka upp på någon festival i sommar?

Tydligen har de fått igång en gammal störtad dator och hittat Partysmoker. Låten är långt ifrån färdig, och de uttrycker att den aldrig kommer att bli det heller. Istället har man själv möjlighet att hitta på en text/lägga till instrument. Good idea.

Mitt andra hem

Kan man bo i bilen?

Sökes: Steril bostad

Jag är i akut behov av en bostad. Efter att alla i familjen, en för varje dag sedan i tisdags, har lagt i backväxeln i matspjälkningsapparaten, känns det lagom lockande att bo kvar hemma. Idag är det dessutom fredag. Jag förväntas helt enkelt följa resterande familjemedlemmars exempel. Det ser ju snyggt ut i statistiken. Mor: tisdag, far: onsdag, syster: torsdag och Johanna: fredag. Tyvärr kan jag inte spy. Eller jo, det kan jag nog. Det är bara det att jag inte kommer ihåg när jag gjorde det sist.

Jag har klarat det förr. Sist vi hade den aggressiva varianten av magsjuka i huset var jag den enda som klarade sig. Heja heja, liksom. Men det krävs ju en del åtgärder för att lyckas med denna bedrift. Följande åtgärder har vidtagits:

• Intag av måltider på udda platser. Frukosten intogs både igår och idag på min säng till Acid House Kings Will you love me in the morning. Fönstret öppet och dörren mot pesten stängd. Underbar start. Tänk positivt.
• Resterande måltider intas på altanen. Blåsten tar bort alla äckliga bacillusker. Typ.
• Om det känns jobbigt att laga mat till ljudet av hulkningar: Åk till McDonalds. Det gjorde jag. Donkan kan kännas lite halvsunkig i vanliga fall, men igår kväll var det himmelriket.
• Akta alla farliga handtag. Ta i eventuellt pestsmittade indredningsdetaljer med ett papper.
• Närma dig under inga omständigheter den toaletten med varningstriangeln.
• Använd inte handdukar att torka händerna på. Papper är det enda som duger.
• Om du måste kommunicera med någon smittad: släng en sjal runt ansiktet och inta ett säkerhetsavstånd på minst 2 meter.

Jag har alltså en utarbetad plan. Förhoppningsvis hjälper den även denna gång. Nu ska jag späda på det positiva tänkandet med en liten tur i naturen. Ekologisk statistik ska föras över två vattenhål. Det är bara att dra på sig stövlarna, plocka fram håven och börja studera de små liven. Bildbevis kommer att dyka upp.

Hilfe

Chefen fick en bekymmersrynka mellan ögonen när jag berättade att jag var tvungen att vara ledig för att kunna åka på Emmabodafestivalen. Men har man lovat så har man... Eller?

Gul låda

Det finns ett varuhus som heter Ge-kås (Ullared? NEJ, det heter inte Ullared. Namnet på orten som Ge-kås ligger i heter Ullared. Okej?). Det du behöver veta om Ge-kås är följande:

• Ge-kås ligger i skogen. Eller en före detta skog. Skogen är numera en parkeringsplats.
• Själva byggnaden är ett plåtskjul som tycks växa likt en exponentialekvation. Alltså mer och mer för varje gång du ser den. Du kommer inte missa den. Annars: följ bilköerna.
• Normala människor åker inte till Ge-kås runt löning. Och absolut inte under industrisemestern. Och aldrig på klämdagar eller innan jul.
• Inne på Ge-kås finns det vissa oskrivna regler man måste följa. Till exempel ställer man inte sin kundvagn, fylld med tandkräm, schampoo, bilvax, 50 par sockar, tre skrikande dagisbarn med tillhörande pyjamasar, åtta mosade chipspåsar och en trädgårdstomte, mitt i en vältrafikerad "gata". Inser ni inte att folk inte kommer förbi?
• Allt på Ge-kås är billigt. Nästan i alla fall. Ibland smyger de in ordinarie priser bland de billiga sakerna. Folk märker det inte, de är förblindade. Men oftast är det mesta billigt.
• Det finns en skivavdelning. Här har klassiker som Smurfhits 1 och 2, Arvingarna och Patrik Isaksson inhandlats. Dock vill jag här höja ett finger i luften. När jag i förrgår besökte varuhuset, för att införskaffa en stereo till bilen, hade något hänt. Där, mitt emellan Amy Diamonds senaste partyplatta och Christer Sjögrens smörigaste hits, stod den: Shout Out Louds nya platta.

Jag vill prata med personen som sett till att denna platta säljs där. För den är bra. Riktigt bra. Och 30 spänn billigare än på CDON.

Kan undra om det är mina högtalare i bilen (extra indiesprak och shoegaze är standard), som gör plattan så bra? Vi får väl se när plattan snurrat några varv i den ordinarie stereon. Men jag tror inte att jag inbillar mig. Den kan mycket väl komma att bli en topp 10.

Den gröna skylten säger: Exit

Precis som de flesta andra, om man räknar bort fåret Dolly och några till, har jag två föräldrar. Två på många sätt olika och på många sätt väldigt lika personer. Min mamma är typen som vill alla väl. Alltid lika snäll och förstående. Som till exempel den där gången när min röda handsväska kom bort i diket ner mot ån. Det spelade ingen roll att det var mitt i natten, jag var full och det ösregnade. Min pappa är inte så dum han heller. Det var ju han som tog på sig fiskarbyxor och letade rätt på den där handväskan. Normala föräldrar hade låst in sin dotter på rummet i tre veckor, skällt ut henne och beordrat strafftjänstgöring vid diskmaskinen det närmaste decenniet.

Hur som helst råkar min pappa ha en annan egenskap som jag, just idag, är förskräckt över. Min pappa älskar att prata. Han pratar med vem som helst, var som helst, när som helst och hur som helst. Oftast är denna egenskap mest till nytta. Idag är inte en sådan dag. Den har nämligen börjat slå igenom på mig. Helt hejdlöst öppnades luckan, utan en tanke på omständigheterna. Min mammas blyghet och inte vara ivägen-tankar tycktes bortblåsta.

Efter att jag tjatat på en bra stund om allt och inget, (Läget? Har ni franska, jaha ja! Och hur det måddes igår... Inte så bra? Nähää, jag mådde skit. Usch ja. Und so weiter...) insåg jag vad jag höll på med. Heja mig.

Det kan jämföras med att gå in i ett random klassrum, där en lärare har genomgång, och börja föra ett samtal med en hop människor. Man gör det helt enkelt inte. Och man börjar absolut inte reda ut gårdagens bakfylla.

Jisses.

Jag får helt enkelt skylla på att jag inte hade möjlighet att vara fjortis när jag var fjorton. Uppmärksamheten jag inte fick då måste ju fås på något vis. Så är det nog. Eller så var det helt enkelt inte så farligt. Bara lite lätt hänsynslöst.

Kristian Anttila - Paul Weller

Sluta inte dröm

Engångsgrillarna sänder ut små rökpuffar över dem som samlats. Inifrån badstugan strömmar musiken ut: "Åh doktor! Kan du ge mig något så jag blir sjuk, helt ur balans". Och där, på golvet, dansas det. Fullständigt hämningslöst sjunger de för den sena kvällen. Alla var där. Och just då kände jag att jag levde. Livsgnistan tycktes vara av samma storlek som solen. Om man jämför med engångsgrillarna då.

Men kväll skulle bli natt. På skinande cyklar under gatlampornas sken sjöngs det: "Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig att vara med om det!". Men det var nog precis vad vi var med om. För det ljuva livet är nu. Och sen dansades det. Stanna tiden. Snälla stanna tiden så att jag kan få suga ut varenda liten droppe. Stopp då!

Hem till den gula villan. Natten mer än ung. Då, halv 5 på morgonen, plockar Ellen fram en present till mig och säger att hon tänkte på mig. Just då kändes allt så fulländat. Jag tycker om mina vänner mer än allt annat. Ni är bäst. Äh... allt känns så banalt när man ska skriva ner det. Men jag vet inte hur jag ska skriva det annars. Ni är helt enkelt bäst.

I morse verkade en hop med bergsgätter a la Sound Of Music ha flyttat in i mitt huvud. Och tro inte att de var så där underbart vackra, trevliga och gemytliga, nej nej. De var rejält stridslystna. Och många. Familjen von Trapp skulle behövt flytta till månen för att undvika dem.

Jag lever i alla fall. Och inte så lite heller.