Jo, men stig du på. Välkommen in i värmen. Känn dig som hemma. Ta en kaka. Nähä, ingen kaka. Ska ru inte ha lite te eller? Tänkte väl det.

torsdag, oktober 19, 2006

Suburban Kids With Biblical Names

Jag höll på att få en hjärtattack idag när min nya, otroligt begagnade, cd-spelare åt upp min Suburban Kids With Biblical Names-platta. Enligt pappa var det bara av- och påknappen som fattades. Tjoflöjt liksom. Var hos Radiodoktorn för att få den inklämd i bilen. Sedan fick jag personligen se min skiva repas när den kämpade för att komma ut, ratch-ratch. Mitt lilla indiehjärta liksom vrängde sig ut och in och skrek. Sedan fick Radiodoktorn ta fram en tång och dra ut skivan. Kalla kårar och mindre panikångestattacker innan jag kom hem och upptäckte att den faktiskt gick att spela. Även om den är lite lätt krasad i kanten.

Har liksom råkat utveckla ett förhållande till den där lilla skivan. Ett fullständigt omkullvräkande och fluffigt kärleksförhållande. Kan inte vara utan den.

Oj?

Snart kommer det ett inslag från Falkenberg på Aktuellt. Farväl Falkenberg sätter verkligen Den lilla staden vid havet på kartan!

onsdag, oktober 18, 2006

Dåligt samvete och bra dagar

Farmor och farfar. De är och var lika mycket min familj som mina föräldrar är. Historien kring mig och min farfar är lite som en Astrid Lindgren-saga. En grusväg en aprildag.
"Kan du vissla Johanna?" Sjunger mannen med de klarblåa ögonen och de stora händerna.
"Javisst kan ja det!" Fnittrar den lilla flickan med lockigt hår och gummistövlar.
Sen fortsätter de två längs grusvägen. Lite längre bort går några svartvita kossor och betar. När mannen lockar på kossorna kommer de skuttandes. I diket växer stora klarröda smultron. Och så var det dag ut och dag in.

Så bra kommer det aldrig bli igen. Men minnet av den person som liknar mig mest kommer aldrig att försvinna. Även om vi inte bakar våfflor och spelar kort längre, så finns något kvar. Allra mest finns du kvar i farmor. Det var längesen vi sågs. Idag var nog första gången på ja... länge. Och även om benen börjar bli gamla så finns gnistan i ögonen.

"Jag har fått en sån där Boxer! (Nej inte Båkser, utan bokkser) Och jag har ettan och tvåan och fyran där de brukar vara. Ja, jag säger då det. Det gick så fort när han installerade den. Plus att jag har sexan och kunskapskanalen! Vill jag banda av från tv:n så blir det lite komplicerat. Men det ska han hjälpa mig med en annan gång, han Lennart. "


Hade jag haft tid hade jag gjort allt för dig. Älskade du. Vad är ont om tid för ursäkt?

tisdag, oktober 17, 2006

Myror i halsen

Aousch, shit vad lampan är stark. Allt är lite så där lagom luddigt i kanterna. Okej. Stirra på tangentbordet istället. Yr i bollen och spyfärdig av att fingrarna går fortare än huvudet. Inta viloläge. Andas in och andas ut. Du har inte 10 000 tennsoldater i huvudet, nej nej. Sov nog 5 timmar igår innan jag egentligen skulle sova. Eller? Sen när jag skulle sova så sov jag också. Fast jag tycker mest att det har varit konstiga skrotkonstverk och projketarbete hela natten. Alla var liksom delaktiga i det där konstverket. Fast det var sjukt fult och jag korvade lakanen för att jag var rädd för det. Kan undra om jag sovit med ett öga öppet hela natten stirrandes på den gråa väckarklockan. Anstränger man sig lite kan man nästan komma ihåg all klockslag som de röda siffrorna passerat.

Aj mitt huvud.

Jag skolkar aldrig. Däremot är formuläret suddigt. Orsak? På TV:n susar testbilden, myrornas krig. rödhårig utväxt, avhoppade moderater, shake that ass och amerikanska hur du blir av med din svärmor. Aj. Sa jag att jag har feber? Snurra karusellen lite till. Ojojoj. Världen kan konsten att snurra.

söndag, oktober 15, 2006

Ljuspunkt


Söndagens lista

Lyssna på dem. Inget hot, bara ett krav.

  • Rock Kills Kid- Hide away
  • Kent- Socker
  • Lisa Miskovsky- Mary Bell
  • Britta Persson- Defrag my heart
  • Cardigans- And then you kissed me
  • Her Majesty- The past is not a good idea
  • Kashmir- The curse of being a girl
  • Marit Bergman- Come back and haunt me
  • Razorlight- America
  • Anna Ternheim- I'll follow you tonight

Dead inside, you wait for something...

Det kommer aldrig att bli som man tänkt sig

Har det någonsin blivit det?

Varför varför varför ser man inte bara till att göra vad man känner för? Orkar inte vänta på att det kan bli skitbra om ett år, om 5 år eller om 10 år. Det är ju inte ens säkert det blir det! Trött på allt och alla.

Man börjar kanske se slutet. Eller början om man vill se det så. Början på någonting annat. Man kan tillåta sig att drömma om framtiden. Anstränger man sig kan man nästan ta på den. Känna hur den blir verklig och formas som man vill. Stopp. Avbryt. Omtagning! Avlägset.

Skulle behöva åka iväg någonstans. Ta den lilla blåa bilen, gitarren, lite varma filtar, visakortet och bara sticka iväg någonstans. Hej då avundsjuka och oärlighet! Farväl Falkenberg! Orkar inte se dig i ögonen mer. Orkar inte se människorna i ögonen. Orkar inte med hösten.

fredag, oktober 13, 2006

It's as easy as 1, 2, 3!

Först telefonlös, men inte bredbandslös. Sen bredbandslös, men inte telefonlös. Nu är jag tillbaka i alla fall. Just för tillfället sömnlös (är det något som inte är löst idag?) och rödögd. Och lycklig. Är just nu inne i en livsfarlig jagskiteridetmestaochgörvadjagkännerför-period.

Igår var en av dagarna som går till historien som en av dagarna då man inte vill somna. Bara fortsätta. På med indieklänningen och sen iväg till Halmstad. Marit Bergman. Alltid samma känsla, alltid lika jäkla bra! Fattar inte vad det är för fel på den där stan. Inget folk alls knappt. Jag och Astrid är i alla fall Backdroptjejerna. För varken Åsa eller Marit verkade helt främmande till att vi skulle få köpa den när turnén är färdig. Tapeten fixad liksom. Och sen, när klockan var mitt i natten och vi var på väg hem, inser jag varför jag har världens bästa kompis. När man skriker ut You´re with me i en otroligt vacker allsång då är man lycklig. Ända från hjärtroten.

Min bil är min ögonsten. Folk som påpekar att den är ful kan slänga sig i väggen. Förnedrar man min bil förnedrar man mig personligen. Nu ska jag sova.

onsdag, oktober 04, 2006

Inga blomkrukor har dykt ner i hamnen

Den sedan 4 oktober 2003 fick jag mitt moppekörkort i brevlådan. 3 år senare sträcker mannen på vägverket över den lilla papperslappen till mig. Jag har fått körtkort. KÖRKORT! Fatta. Det är stort. Aldrig mera fast någonstans. Frihet is the shit!

Min lilla solblekta blåa Golf av årsmodell -87. Jag har tre wunderbaumar till dig. Väntar du på mig?

tisdag, oktober 03, 2006

Blomkruka i/ovanför ytan

På Söderbron i stan brukar det hänga otroligt fluffiga blommor sommartid. Mest för att ge Falkenberg den härligt somriga touché som tursiterna vill ha. Med hamnen, de stora blåa fartygen, och havet i bakgrunden kan det liksom inte bli bättre. Det finns i och för sig otroligt trista enorma industrier i hamnen, men de tänker man inte på. Blomkurkorna är ju så fina att det nästan suddar bort de grå fasaderna.

Ibland, när natten är ung och människorna ramlar runt, kan det hända att blomkrukorna åker från broräcket huvudstupa ner i vattnet. Imorgon är den där sommardagen som får ett så där härligt fluffigt skimmer. Eller så kastar jag mig helt enkelt från Söderbron och rakt ner ibland gamla blomkrukor, cyklar och timmerfartyg. Trots att det finns dykförbudskyltar.

Förbudskylt var det ja... Eller väjningsplikt?