Come on...

let's be alone together

Hur mycket jag än förnekar, hur mycker jag än försöker dölja och hur mycket jag än hatar det, så går det inte att komma ifrån det. Det är här jag kommer ifrån. Jag borde ju vara stolt och bla bla bla. Ibland går det helt enkelt inte. Jag är liksom stämplad. Stämplad på fel sätt. Du kommer ju därifrån, du är på det viset.

Tack för upplysningen, men vem är du att dömma?

Där jag hör hemma finns det inget som heter kollektivtrafik, inga gatlampor och inget ICA runt hörnet. Även om platsen känns öde så finns det något. Själ kanske? Eller så är det för att det är så vackert. Tappa andan och bli upprymd. Ensam på rätt sätt. Inte så att det gör ont, utan på ett lugnande vis.

Det ni.

Samtidigt avundas jag er. Längtan härifrån har stuckit som en rostig morakniv i mig sedan jag kom på att det finns ett liv utanför sandlådan. Det är nog mest min längtan som driver mig. Jag tror faktiskt det. Men så fort ni nämner så vrider sig kniven lite och frustrationen läcker ut.

Ni förstår inte.

Än finns det hopp

Fluffa håret

Hur lär man sig spela ett Europe-solo på 6 takter? Jag har till klockan 8 imorgon bitti på mig att lista ut hemligheten bakom det hela. Alternativ för att överleva ensemblen imorgon:

- Sitta uppe och traggla någon trevlig elgitarr-skala hela natten.
(Orka)

- Skit i det och säg att du bara lyssnar på indiepop.
(Som om någon bryr sig)

- Håll tyst dina 6 takter.
(Pinsam tystnad)






Jet- Are you gonna be my girl

Äntligen fattat vad låten heter. Ojoj, vad jag har undrat. Bra låt, bra platta.

Dagen Lista

3 anledningar till att huvudvärken kommer smygande:

1. Mitt projektarbete stavas I D É T O R K A.
2. Jag har dåligt samvete för att jag fortfarande inte sprungit den där rundan i skogen.
3. Gårdagens sista cider. Eller nää.. Knappast troligt.

Följa eller inte

Så mycket borde och inget gjort. En dag ska jag bara göra saker jag tycker om, umgås med människor jag gillar och komma någonstans. Någon gång snart. Eller?


Varför inte idag liksom.


Skyll på att stan hindrar dig. För det gör den. Orkar du inte med någon längre så är du hängd, för alla känner alla. Slutar man göra något så vet alla.


Eller?

Röd med blå prickar

Lite småläskigt när jag och min vän M stuffade runt på torget idag och kollade valstugorna. Inget suckande över att vi var ditskickade av Fåret, för det var faktiskt intressant. För en stund var jag Kristdemokrat. Två sekunder senare var jag Folkpartist. (Tills politikern drog upp att han tyckte vi ska ha betyg fråndetattviföds för att de dåliga ska utmärkas. Då fick han idiotstämpel och nästan käftsmocka). Lagom nonchalant Miljöpartist med oklippt hår var tråkig, men hade bra tankar. Herregud. Hur ska det här gå? Bäst att sova på saken. Kemipluggandet igår kväll känns ungefär som en lagom sövande eter idag.


Höhö.


Sova 5 minuter. Yez. Minst.

Please sister

Vågar jag säga att gårdagen kommer gå till historien som en av historiens värsta? Efter att jag varit otoligt trevlig mot den otrevlige uppkörningsmannen (han ångrade sig nästan, yeees he did), gick jag rask takt genom gamla stan och gapade i min mobiltelefon. Folk vände sig om och undrade om jag var hörselskadad eller bara upprörd. Regnet öste ner. Damp in på jobbet lagom sent. Alla log med förväntasfulla ögon, och så... nähä.. Inget körkort, vad synd och sparka på kunderna. Okej. Så här långt kunde jag hantera skiten.


Det som hände sen kändes liksom för mycket för att sätta ord på. Bästa vännen kuggad och dumpad. Mängden tårar konkurrerade ut ösregnet den kvällen.

Inget körkort

Någon skickade en röd bil till trafikljushelvete idag. Får jag strypa alla med röda bilar?

Fast det är inte så farligt ändå. Jag vet en vän som har det värre.

Snälla gud (om du finns)

Se till att alla cyklister/vägarbetare/pangsionärer och dårar håller sig hemma imorgon. Det är det enda jag begär. Onsdagen den 6:e september kan vara dagen som jag längtat efter sen jag var 7. Dagen som öppnar dörren till friheten.

Mrhrm..

Jaha. Då är det väl bara att hoppas på morgondagen. En hålstucken kevlarsjäl är nog bättre än en ensam trots allt.