Påsk

Ang. att jag och Matilda ätit 2 påsar med påskägg.

"-Tror du jesus har något emot att dö en vecka i förtid i år?"

Vi är ju faktiskt på Lanzarote över påsk. Så vi firar påsk idag. Och ja, det är söndag.

Plommonblomma

Detvar längesen man såg något grönt överhuvudtaget. Detta är en plommonblomma förresten.



Livet är mystiskt ibland. Men oftast trevligt.

Asså, hallå?!? Låg midja ä so last year!

Idag är det söndag. Lördagar och söndagar är mina favoritdagar, då kan man göra vad man vill. Även om man måste plugga så kan man själv bestämma hur mycket och när. Att fastna i mönster och följa tider och scheman är inte min grej egentligen, jag mår mest dåligt utav det. Allra bäst är det när jag får göra precis vad som faller mig in.. vilket händer.. öhh.. väldigt sällan. Tyvärr har jag den dåliga egenskapen att vara flexibel när det gäller vänner. Inte så att jag bytar dem varje dag, inte på de viset. Jag vill bara inte fastna i ett gäng. Man blir så instängd och perspektivlös av det. Samma gamla tjat och samma gamla hat mot rivaliserande gäng.

...:::Ytlighetsvarning:::...

Slutdiskuterat om mitt frihetbehov. Fick en hel hög inspiartion efter att ha läst Heddas blogg (http://solskenspartikel.blogspot.com) och diskuterat med Matilda. Dagens tema är alltså mode. Försöker just nu marknadsföra min blogg lite, eftersom det är kul när folk läser det man skriver. Tjuvkikar runt lite och hittar en hel hög med otroligt rosa och otroligt modeinriktade bloggar. Lite småläskigt att folk viger sina liv åt mode. Fast på ett sätt förstår jag dem. Kläder är ett sätt att uttrycka sig, ett sätt att säga vem man är. Lite längre ner hade jag tänkt göra en otroligt djup analys av Johannas klädstilar genom åren, men först hade jag tänkt uppmärksamma något annat: skillanden på mode och stil.

Vad är det egentligen som gör att man tycker någon klär sig snyggt? Är det sättet kläderna sitter på? Dess prisklass eller kvalité? Allt det där spelar säkert in, men är egentligen bara småsaker. Det som gör grejjen är om man har stil eller inte. Folk som försöker följa modet och ha på sig sånt som är inne lyckas aldrig särskilt bra. Deras garderober blir splittrade, vilket är väldigt dåligt. Typ. (Mitt i allt ihop kommer jag på att detta är ett ganska fånigt blogginlägg, ni får ursäkta mig. Jag ska bara snottra mig ur mitt resonemang). Saken jag vill komma fram till är att det är viktigare att man har stil än följer modet. Att man har på sig sånt man tycker är snyggt och som speglar ens personlighet.

Dags för en djuuup och skoningslös analys av min stil. Haha.. ojojoj. Jag har nästan glömt av vad jag hade på mig förr. Egentligen brydde jag mig aldrig riktigt om vad jag tog på mig överhuvudtaget förens jag började på mellanstadiet. Då hade alla sånna där svarta byxor med vit kant och knappar hela vägen upp på benen. De var jättefula, men jag var tvungen att ha ett par. Då fick jag höra att de var alldeles för korta. Helst skulle de släpa i marken så att de började fransa sig. Allt blev bara fel. På högstadiet var jag lite lagom överviktig, tonårsful och olycklig. Ingenting jag satte på mig kändes fint. Jag kände mig bara ful. Dåligt självförtroende och dålig självkänsla speglar sig verkligen på utsidan. Sad but true. Men min revanschtid har väl kommit skulle jag tro. Följande ingår i en Johannig outfit (nerifrån och upp):


Skor: Oftast converse (määääjnstriiiiiim). De svarta med Håkan Hellströms auograf på använder jag vid mer högtigliga tillfällen. De mörgröna, numera lätt slitna, använder jag till allt. Annars är jag svag för skor utan klack. T.ex. mina nya vita och blåa marininspirerade ballerinaskor.

Bentyg: Jeans för det mesta. Svarta Cheap Monday om jag är på rockhumör. Dyra replayjeans ocm jag är på finhumör. Sönderklippta och sandpapprade blåjeans ocm jag är på trashhumör. Men den slinker in en och annan kjol, om jag skulle vara på MaritBegrmanärcoolochjagärindie-humör alltså.

Tröjor: Randigt all over. Sorgligt att det är så inne nu.. Jag har alltid gillat randigt. Annars gillar jag min gula tröja med den ledsna krokodilen på.

Tillbehör: Halsdukar på längden och tvären är ett säkert kort om du vill vara Johannig. Gärna randiga (Vadå favvomönster?) eller med något fint snirkligt mönster på. Udda örhängen dyker upp då och då.




Och anledningingen till att jag satte mig här och skrev ett onödigt långt blogginlägg är en enda: Jag vill inte plugga matte. Självdiciplin var det ja.. Förresten förlorade vi med 1-0 mot Skrea idag. Det pissregnade. Bluhurr. Jag vill ha vår. Nu, omdelbums!


Ps. Skaffa stil. Det är mer inne än att volontärarbeta som modeslav. Ds.

Flying Dandruffs

Vi är coola. Typ. Tog en hel del bilder till hemsidan idag på repet. Hampus ska fixa sidan. Hur schysst som helst! Nu ska jag ta tag i min stora kärlek. Jag och matte har en synnerligen konstig relation.

Den otroliga kärleken

Internet är dumt. Det är riktigt evul. Jonnas telesnubbe till pappa får komma och kolla på det. Våran "elektriker" verkar kunna vart alla ledningar i huset går. Och eftersom vårat hus är byggt på 30-talet antar jag att han kunskaper är precis lika dammiga som våran vind. Typ.

Dags att ta tag i sitt liv. Dags att bli ett med din mattebok.
Johanna v Optima C = 4-ever

Jag kommer alltså sitta fastkedjad vid min mattebok större delen av den här helgen. Ska försöka bända mig loss imorgon bitti. Repa med bandet och ta lite kort till hemsidan. På lördag är det match på Skrea. Och idag är det bara en endaste liten vecka tills jag åker till Lanzarote. Det ni!

Smultronställe

Bråttom bråttom. Tänk allt kunde vara lika lungt som vid den stora stenen. Den är säkert 3 meter hög och kluven på 3 ställen. Det är ett av mina favoritställen. Helt lungt, helt tyst. Man ser över hela Ätradalen, över hela Ätrafors. Vackraste platsen på jorden. Nu ska jag skynda mig att duscha, blåsa håret, klä på mig och åka iväg med moppen till busshålplatsen. Duger inte att sitta här och vara bitter.

Värmeljus

Igår när jag skulle somna låg jag och skrev i min dagbok. Enda ljuset i rummet var det lilla värmeljuset på mitt sängbord. Den där turkosa näckrosen jag fått av Ellen. Det fladdrade lite oroligt och jag kunde knappt se vad jag skrev. Jag undrade. Jag ville så gärna veta. Det var ingen dödsångest och inte en tanke i depression. Men hur många skulle komma på min begravning och sakna mig så att själen nästan spricker? Hur många skulle ångra att de inte.. ja...


Tänk om jag kunde vara likadan tillbaka. Tänk om jag också kunde säga saker så att de känns. För det är väl det som är meningen? Att man ska säga saker så att de sticks och bränns. Lite som skrubbsår mot smutsig asfalt. Folk älskar att salta såren. Bara för att de ska få känna sig stora själva. Egentligen är de bara så små. Så små och skrynkliga. Johanna, visa lite medkänsla... Det går nog inte. Fortsätt tyck folk. Forsätt säga hur jag är och vad jag borde göra. Jag tar åt mig precis allting.


... sa precis vad de känner

Så är det

Hur många gånger har jag inte tryckt på det där gröna lilla krysset och känt mig full av inspiaration? - Många gånger.

Hur många gånger blir det ett inlägg av det där trycket? - Inte så många.

När tröttnade du på allt vad internet heter? - Det måste varit någon gång i förra veckan. Den allmänna känslan är: Lär känna mig på riktigt.

I will always be your soldier

Jag tycker min syster är bäst. Hon är nog min bästa kompis. Bättre än alla andra faktiskt. För hur underbart är det inte när man cyklar hem mitt i natten. Det är blött ute, man är hög på påskmust, trött på alla avundsjuka jävlar och lite mörkrädd. Men man har ändå varandra. Jag ska nog bli som Marit Bergman, min indiepopprinsessahjälte. Hon skrev I will always be your soldier till sin syster. Jag ska skriva en låt till min syster också. Eller Matilda tycker i alla fall jag borde göra det när jag blir känd. Om jag nu blir känd? Spela roll liksom...


TV:n är pao, TV:n är pao


Förresten har min favorit fått ett sommarjobb som har precis allt ett sommajobb ska ha. Det är lagom ansträngande, småtrevligt och det ligger dessutom i ÄTRAFORS. Ätrafors Golfbana 4 life. Akta dig för lacosteskorna kära syster.

I will always be your soldier

I’ll be marching by your side

Sådeså.

Sälj dig dyrt vännen

Hur säger man till någon att personen är den mest ytliga man någonsin träffat? Hur förklarar man för någon att dess dubbelmoral får mig att vilja spy? Men visst, vi kan väl fortsätta att låtsas. Det sorgliga är att du lever på att trycka ned andra. Säg till den dagen du är du igen, för just nu är du någon annan.

En ensam kvinna söker en man

Svar till: Hjärtat talar sant

En pessimist i sitt livs form

Jag vädrar blod, det luktar sorg

En utomjordings kärlekstörst

En undran vem som svek vem först

Ät fett och socker tills du spyr

Eller blir en fyra-tonsmartyr

Sälj dig, sälj dig dyrt

Kom låna törnekronan min

Lid för konsten eller brinn

Jag slåss och håller kroppen varm

En dröm om mammas ömma famn

En utomjordings kärlekstörst

En undran vem som svek vem först

Och jag blir gärna en martyr

Vi behöver nog en ny

Sälj dig, sälj dig dyrt

Ett långfinger åt döden

Vi gick över lik

Och skylta' med vår kärlek, vårt rika inre liv

Men plåtarna till himlen var slut när vi kom dit

Och priset vi betalat

För att klassas som elit

Var att vi blev som dom andra

Vi blev som dom andra

Vi blev som dom andra

Och vi kommer inte längre

Vi är tillbaks på noll

Men ingen kommer sörja

Vi har spelat ut vår roll

Vi glömmer hela skiten

Det betyder ingenting

Vi skulle kommit längre

Men räckte inte till

Vi blev som dom andra

Vi blev som dom andra

Vi blev som dom andra